.

Det blåste ganska kraftigt så jag var noga med att spåret skulle gå i medvind.

Enda nackdelen med stubb är att det finns så få, nästan inga, riktmärken att gå efter. Nu är ju inte spåren så långa, men för att veta att Lykka går direkt i spårkärnan behöver man ju veta exakt riktning och jag har aldrig använt mig av flaggor och så eftersom Ronja alltid varit så spårsäker. Så jag har inga såna.

Men i alla fall, så la ut 2 spår som var typ 50 meter långa bägge två. I det ena spåret la jag dessutom en extra liten leksak i mitten :-)

Första spåret gick jättebra :-) men hon är ju rena virvelvinden i spåret.

Spår 2 gick oxå bra, men hon fick lite problem vid första leksaken, som hon dessutom inte alls var intresserad av. För det är ju slutleksaken som är det roligaste av allt!

Men det som är lite problem med spårningen är att hon är så himla ivrig. När hon väl får ner nosen i backen och hittar spåret så drar hon iväg i 190 och i 2 meter har hon nosen i marken sen vill hon ha upp huvudet för att kunna SE slutet! Och det är ju inte meningen. Hon måste lära sig lita på nosen. Men det kommer väl med ålder och erfarenhet. Hon tycker i alla fall att det är superkul och hon är så pass duktig att jag låter spåren ligga lite längre nu. Och med tanke på hur mycket det blåste och det var något lite sidvind så är hon superduktig :-D