.

Framöver kommer mitt företag att sälja färdiga hemsidor inklusive blogg till alla som vill ha en snygg hemsida med integrerad blogg. Maila mig om pris och information.

Idag la jag ett spår till Lykka igen.

Gjorde det lika svårare idag med 2 vinklar (ungefär 90 graders) både till höger och till vänster. Dessutom hade jag en pinne mitt i förutom slultpinnen.

Och hon är bara för duktig, min lilla 4,5 månaders valpis som klarar både vinklar och pinne mitt i. Efter pinnen blev hon lite förvirrad och ville ha sin belöning (leksak). Men jag sa lugnt till henne att fortsätta, då gjorde hon det. Men idag har jag faktiskt tagit fram språselen, för den behövs verkligen. Hon är ju rätt "flackig" och springer ut och in i spåret och det känns som om jag måste börja med en längre lina för att låta henne arbeta mer självständigt.

Återkommer med information om hur det går med spårlina. Hon är i alla fall jätteduktig i spåret, om än flackig. Är ju van vid stabila Ronja, som alltid gått mitt i spårkärnan!

När spåret låg till sig så tränade jag och Lykka lite lydnad.

Det var meningen att Ronja skulle ligga en bit därifrån, men det är inte lätt kan jag säga :-)

Hon är så himla het och vill oxå jobba, trots att hon egentligen inte kan.

Men får belöna henne emellanåt för att hon utför de moment jag säger till Lykka att utföra :-)

VILKEN SPÅRHUND hon kan bli!!!!

Idag var hon verkligen otroligt duktig, trots att hon var ganska het.

Spåret var ca 100 m långt med 2 små vinklar åt vänster OCH gick över en grusstig!!!

Det låg ca 20 minuter.

Och det jag gjorde annorlunda idag var att under tiden spåret låg till sig så tränade jag lydnad med Lykka.

Vi tränade då att sitta i rätt postion, fot - rätt position, inkallning, läggande/sättande under gång, platsliggning, inkallning - tempo och vittringsapport nu med 2 pinnar.

Måste även här få skryta lite eftersom hon var så himla duktig. Inte bara på momenten vi tränade utan även för att vi tränade en liten bit ifrån en hundrastgård och när vi började träna kom där dit en tjej med en siberian husky-valp som var ungefär lika gammal som Lykka. Jag tror inte ens Lykka upptäckte dom under hela tiden vi tränade!!!! Hon var så fokuserad på mig :-) Och hundgården var kanske 20-30 meter därifrån var vi tränade!!! Hon är otrolig!!!

Vittringsapporten har jag ju tidigare lagt ut en med min doft som hon fått leta upp i högt gräs. Häromdagen la jag ut en med min doft och en neutral pinne. Men denna gången gömde jag dom inte. Hon var först på den neutrala pinnen men gick snabbt över till den med min doft :-) Likadant var det idag. Men idag var hon ännu mer taggad för att vi hade korvar som godis så hon tog den neutrala pinnen i munnen innan hon nosade på "min" pinne och bytte.

När vi väl gick ut i spåret var hon inte riktigt lika het som vanligt. Jag släppte på henne från sidan, dvs hon fick leta upp spåret själv och välja håll. Först sprang hon bara över men insåg ganska snart att det fanns en doft någonstans och vände själv tillbaka, bakspårade 3-4 steg innan hon vände och gick klockrent i spåret. Första vinkeln tog hon galant och bara fortsatte. Sen kom det svåra med den lilla grusstigen vi skulle över. Jag hade markerat mycket väl precis innan stigen och direkt efter stigen. Hon kom av sig lite där men fick upp doften mycket snabbt och fortsatte till nästa vinkel som oxå gick galant och sen bara rusar hon mot slutet :-)

Nu använder jag mig bara av koppel, men ska nog gå över till längre spårlina så hon verkligen får chansen att själv reda ut ifall hon kommer ur spåret. Det är ju väldigt begränsat nu.

Men i det stora hela var hon helt fantastisk idag och det bara vara en sån WOW-upplevelse för mig!

Sen måste jag även nämna platsliggningen. Inte för att den var sensationell på några sätt, jag går ju inte så långt ifrån henne o hon ligger ju inte så länge. Men här märker man vilken klippa Ronja är och hur stor nytta man har av en mycket stabil, äldre hund. För Lykka härmar Ronja på platsliggning och sittning. Ligger Ronja där, så är det okej att matte går en bit ifrån. Vi tränar givetvis plats även utan Ronja, men så länge det går vill jag ha Ronja med för att visa Lykka att platsliggning är tryggt och trevligt.

Och det var faktiskt inte helt lätt.

Eller själva spåret var väl inga problem, lagd på en gräsmatta i perfekta förhållanden.

Men la det bakom en hundrastgård. När jag la det var där inga hundar och det var även en sådan tid på dagen att jag tänkte att det nog inte skulle hinna komma dit några hundar heller. Men det gjorde det ju givetvis.

En ettrig liten terrier!!!

Så det var inte alls rättvist mot Lykka, men hon är faktiskt ganska fantastisk trots sina 4 månader så var hon jättekoncentrerad på spåret och på mig. Jodå emellanåt så tog den ettrigt skällande terriern över, men det krävdes inte mycket från min sida innan hon gick på spåret igen.

Hon var mycket duktig. Men som vanligt är hon så himla ivrig och far fram och tillbaka i spåret, och utanför, som en vante. Men hon hittar spåret, men det går ju absolut inte att lita på henne.

La även en liten vinkel som hon först missade, men sen hittade jättefint :-)

Med mycket träning blir hon säkert en bra spårhund, men vet inte riktigt hur jag ska få henne att lugna ner sig och BARA nosa i själva spåret!!!!

Den var bara på 6 gånger och 2 gånger missade vi!!!!

Hmmmm......

Men den har varit rolig och givande och mycket bra social träning för Lykka!

På avslutningen skulle vi bla visa upp en konst vi lärt hunden under denna tiden och även prata om "vår" ras.

Jag och Lykka hade tränat in slalom mellan benen och hon har blivit otroligt duktig på det :-)

Men den som nog utmärkte sig allra mest med sin konst var Annika med Jippie. Hon hade lärt Jippie att med framtassarna gå på en yoga-boll :-) Det såg verkligen snyggt och coolt ut!

Sen hade Pamela lagt upp en lättare Rallylydnads-bana som vi alla fick prova på. Jag har ju kört ganska mycket rally med Ronja så jag kan ju alla skyltar och så. Men jag har nte tränat det med Lykka. Men så himla duktig hon var. Blev själv väldigt imponerad av vad hon kan. Men det är för att hon har så himla bra kontakt och gott samarbete och givetvis då att jag redan kan skyltarna.

De andra hade ju lite mer problem att hålla reda på både skyltar, koppel och hundar!

Vi körde banan 2 gånger, en gång med koppel och en gång utan och det gick lika bra för vår del. Ja, för allas del skulle jag nog vilja påstå.

Då får vi se vad det blir för kurs efter denna. Nu i höst blir det inga fler och till våren hoppas jag vi kan hoppa in i träningsgruppen direkt. Ev kanske vi går en rallylydnadskurs.

Och nä, detta firades inte på något speciellt sätt.

Men en liten bild blev det, men på alla bilder vi tog ser hon så otroligt hög ut i bakpartiet.

Och visst har hon långa bakben, men bilden ljuger lite. Tror det är dax att sluta ha henna på bordet för det gör nog att hon inte riktigt vågar stå som vanligt.

Men här är hon

Det är spännande att följa.

Måste bara berätta hur duktig Lykka är när vi tränar.

Sitt och ligg med stanna kvar går perfekt. Hon kan stanna längre tider och jag kan gå ca 4-5 m ifrån :-)

Men det hon nog är allra bäst på är fot-gående. Hon är så himla duktig en riktig stjärna.

Nåja, hon har ju noll koll på att hon har en bakdel, men det får komma efterhand. Men vad jag menar är att hon är mycket följsam, har otroligt bra kontakt och håller fin position (ja, förutom bakdelen då).

Högersvängar och helt om svängar går fantastiskt bra. Vänster har vi inte provat så många gånger, vi tar ett steg i taget. Men alltså, det är så kul att hon har ett bra fritt-följ :-)

Vad som inte går så bra är att spåra! Ja, inte för att Lykka inte spårar och hon hittar alltid slutet, men hon är så otroligt het och vild i spåret och far fram och tillbaka och helt plötsligt, ja, där är ett spår och så går vi några steg och så far hon hit och dit igen och lyckas hitta fram till spåret igen. Och fast vi nu tränat så mycket spår så verkar hon inte lugna sig.

Jag har både gjort längre spår och låtit dom ligga längre. Gjort kortare spår som legat länge. Haft korta spår som inte legat så länge. Haft godisspår, men hon är så inriktad på slutet så trots att hon är världens matvrak, struntar hon i godiset.

Vet inte riktigt hur jag ska få henna att lugna ner sig och vet faktiskt inte riktigt om hon förstår vad hon egentligen gör.

Men som sagt, hon hittar alltid spåret och slutet hur långt det än har varit och hur länge det än legat och fast jag lagt in både en och två vinklar. I vinklarna får hon ibland lite problem och jag får hjälpa henne lite grann ibland.

Egentligen skulle jag väl vara glad att hon är så duktig och både kan ha rätt så långa spår som legat länge o har vinklar trots att hon är så ung, men hon behöver lugna ner sig för att bli säker på spåret och fokusera på spåret.

Vi har även så smått börjat med vittringsapportering. Eller vad man ska kalla det när man bara har en apport med min doft på till en början. Gömmer den i högt gräs så hon inte ser den och låter henne leta upp den. Nästa steg ska bli att jag har en apport med min doft på en steril apport och försöka få henna att ta "min".

Såhär började jag inte med Ronja, men tänkte testa denna nya metod som jag upptäckte när sambon kastade pinnar i högt gräs till henne. Hans pinne hamnade sidan om en annan och hon tog den med hans doft på. Så vi testar och ser om det kan funka.

Hon är trots allt en otroligt duktig hund som är lättjobbad och har lätt för att ta kontakt och behålla den. Hon tycker det är roligt när vi jobbar tillsammans och gillar att utföra olika saker/moment. Och det där med spåret hoppas jag ska ge sig själv lite när hon blir äldre, men jag tror faktiskt inte hon kommer att bli en så bra spårhund som Ronja. Det verkar mer som om hon har fallenhet för sök, men det är ju inte jag så intresserad av :-(

Osså har vi kunnat ta bort grindarna här hemma när vi är hemma. Inget Fort Nox mer. Ja, på nätterna och när vi inte är hemma, men då ser vi inte det ju :-)

Lykka har idag tappat sin första tand och kanske snart inte är som en piraya längre :-)

Det är en framtand i överkäken har försvunnit.

Och om en vecka fyller hon 4 månader :-)

Lilla söta gulliga Lykka!

Idag fick Lykka sin kompletterande vaccination och ska nu inte vaccineras igen förrän om ett år.

Sen funderar jag på att vaccinera mot rabies i början på nästa år då kravet på antikropps kontroll slopas efter 1/1. Men får fundera lite till.

I alla fall när vi var hos veterinären så passade jag på att väga henne igen. För 4 veckor sedan vägde hon 8,5 kg och idag, 16 veckor gammal, vägde hon 12,5 kg.

Alltså en ökning på 1 kg i veckan och nu är det ingen liten dunboll man kan ha i famnen längre utan en stor, gänglig, långbent piraya :-)

Måste bara berätta en liten rolig detalj hos veterinären.

Vi blev visade till ett undersökningsrum, veterinären kommer in efter en stund och Lykka är som vanligt överlycklig och hoppar på veterinären och överöser honom med pussar.

Veterinären: "Ah, en brun golden"

(äääähhhhhuummm????)

Jag: "Nä, en gul labrador"

Alltså, en brun golden???!!!!! Hur troligt är det???

Man får väl se det som så att vi hundägare kommer iaf ut i alla väder och får motion och frisk luft!

Lunchpromenaden blev mycket kort idag så jag tänkte då att jag skulle aktivera Lykka på annat vis, så idag fick hon för första gången prova aktiverings Qulan!

Och den gjorde stor succé.

När den var slut och jag plockat undan den, medan hon såg på, så letade hon febril efter den ett bra tag :-)

Nu tog jag inga bilder på det men såhär ser det ut när Ronja aktiverat sig med Qulan:

Ja, detta var ju när hon var några år yngre och "frisk" i bakbenen, men hon är fortfarande lika glad i Qulan.

Fortfarande en piraya och vårt allra största problem är ju att hon gillar att attackera folk - av glädje!

Visst är hon jättegullig när hon helt överlycklig ser någon hon kan hoppa på och bli klappad och folk har förståelse, men det går ju bara en månad eller två till sen är hon så stor så folk inte tycker det är så himla kul att bli överfallen av en "gullig" valp!

Försöker ta tag i det hela tiden, men ibland är hon för snabb!

Och jag efter i allra högsta språng march.

Jaga - alla typer av djur - är noll tolerans!!!

Hitintills har hon tittat och blivit mer och mer intresserad av fåglarna som retligt spatserar omkring på gräsmattorna men hon har inte jagat dom.

Det är en av fördelarna med att ha Ronja med och vilket inflytande Ronja kan ha på Lykka (tror jag). Ronja jagar ju överhuvud taget inte och tittar inte ens åt varken kaniner eller fåglar (alltså levande sådana). Så Lykka har varit lugn och stilla när vi gått förbi både fåglar och kaniner. Men som sagt idag fick hon ett ryck.

När jag hann i kapp henne fick hon sig världens utskällning!

Märk väl att hon inte kom till mig utan jag hann ikapp henne!!!

Ja, då får vi se till nästa gång hur det går. Vi har ju vansinnigt med kaniner här i Arlöv så det ska väl inte dröja länge innan jag får prova om min pedagogiska bestaffning gett resultat!

Hon har kommit in i rutinerna nästan helt och hållet nu och "hattar" inte så mycket med mat, vila oc kisserundor utan där finns fasta rutiner. Det tycker framförallt jag är skönt.

Vi har börjat en valpkurs på Svedala Brukshundklubb och hon sköter sig fint på kursen och bryr sig inte jättemycket om de andra hundarna, bara sådär lagom mycket  så det ändå gå att ha fin kontakt med henne för min del.

La ett litet spår till Lykka igår. Det blåste ju en del så jag la det i en liten "skog" här utanför.

Spåret låg i ca 20 minuter innan jag släpte på henne, det var ca 30-40 m långt med en liten vinkel.

Lykka klarade spåret galant. Tog det mycket lugnare än vanligt, hade lite problem på några ställen, men det är just när hon får så bråttom, men hittade tillbaka till spåret. I vinkeln och strax därefter hade hon oxå lite problem, inte så konstigt hon är ju bara en liten plutt än, men efter lite sökande klurade hon även ut det helt själv och belönades i slutet av sin älskade reptamp :-)

Jag var jättenöjd med spåret och inser att de måste ligga ganska länge för att jag ska få henne att lugna ner sig lite och kanske göra dom lite svåra genom små vinklar. Alltså inga 90 graders vinklar. Vi har inte spårat på flera dagar så detta var jättebra av henne.

Nu är jag taggad och ska försöka hitta fler bra ställen. Men det är så himla trist när det blåser så mycket för här finns ju mest fält runt omkring.

Enda gången hon inte morrar eller skäller på Lykka är när Lykka slickar henne i örat (!!!).

Men idag gick det oxå bra att ha det lilla monstret sovandes bakom sig i köket :-)

...och såhär trött är Lykka när vi varit ute och busat!

Ser väl helt underbart ut?

Och ja, hon har snott "Gustav" av Ronja!

Hon är ju så himla ivrig och rusar iväg och blir lätt av med spåret.

Det ena spåret jag la idag fick en liten liten vinkel vilket gick bra med lite hjälp.

Igår försökt jag även lite apportering av träapport. Det gick superbra, hon tar den gärna både från handen och från marken, men som de flesta hundar (framförallt valpar) tuggade hon på den innan jag hann ta den igen. Nä, vi fortsätter med metallapporten ett tag till.

Metall-apporten har hon än så länge bara plockat upp från marken och där jag lägger berömmet när hon har nosen på rätt ställe på apporten. För trots att det är en metallapport tycker Lykka om att tugga på "ringarna" och tar den gärna i munnen via ringarna.

Och visste ser man att hon blivit större.

Jämförde bilderna med när hon var 9 veckor och då har hon så korta så korta ben och nu är dom såååå långa :-)

Idag blev det 2 bilder för dom var bra på olika vis!

Det blåste ganska kraftigt så jag var noga med att spåret skulle gå i medvind.

Enda nackdelen med stubb är att det finns så få, nästan inga, riktmärken att gå efter. Nu är ju inte spåren så långa, men för att veta att Lykka går direkt i spårkärnan behöver man ju veta exakt riktning och jag har aldrig använt mig av flaggor och så eftersom Ronja alltid varit så spårsäker. Så jag har inga såna.

Men i alla fall, så la ut 2 spår som var typ 50 meter långa bägge två. I det ena spåret la jag dessutom en extra liten leksak i mitten :-)

Första spåret gick jättebra :-) men hon är ju rena virvelvinden i spåret.

Spår 2 gick oxå bra, men hon fick lite problem vid första leksaken, som hon dessutom inte alls var intresserad av. För det är ju slutleksaken som är det roligaste av allt!

Men det som är lite problem med spårningen är att hon är så himla ivrig. När hon väl får ner nosen i backen och hittar spåret så drar hon iväg i 190 och i 2 meter har hon nosen i marken sen vill hon ha upp huvudet för att kunna SE slutet! Och det är ju inte meningen. Hon måste lära sig lita på nosen. Men det kommer väl med ålder och erfarenhet. Hon tycker i alla fall att det är superkul och hon är så pass duktig att jag låter spåren ligga lite längre nu. Och med tanke på hur mycket det blåste och det var något lite sidvind så är hon superduktig :-D

Efter spårningen igår kom jag fram till att jag nog alltid ska lägga spår som ligger ett bra tag, gärna lite längre.

I morse la jag 2 små spår till Lykka, men dom var alldeles för lätta.

Sen hittade jag jättebra spårmarker bara en liten bit härifrån, stubbåker - hur länge nu den finns kvar.

Så på eftermiddagen var jag och la 2 spår på stubben.

Det ena var ca 50-60 meter.

Det andra var något längre, ca 70-80 meter.

Första spåret gick galant. Kanon! Nästan för bra!

Andra spåret var det lite problem med, men till viss del var det mitt fel då jag tappade bort vart spåret gick exakt och vi kom lite ur spår. Men när vi väl kom in i spåret igen, så fixade hon det :-)

Jag måste bli mer noga med var spåret går, det är inte lätt när man är van vid en superspårsäker hund. Men måste vara mer noggrann framöver och se till så hon verkligen klarar av spåret.

Men jag är jättenöjd med dagens spår. Dessutom finns 2 stubbåkrar precis i närheten (så länge det varar) så jag kan variera varannan dag :-)

Vikt: 8,8 kg!

La ut 2 spår, varav ett godisspår, därefter gick vi en liten sväng med hundarna så att spåren skulle ligga lite. Det är ju inte precis så man brukar göra med valpar som är helt nya i spårträningen, men eftersom Lykka är så himla ivrig och vill iväg till sin leksak, så bara rusar hon iväg åt vilket håll som helst och glömmer ta ner nosen i marken utan försöker få in leksaken som vindvittring i luften.

Det var därför jag ville att spåret skulle ligga lite.

Nåja, nu blev det nog att det låg lite för länge egentligen för en sån liten valp, men det verkade fungera.

När jag kom tillbaka försöket jag peppa upp henne med att fråga var leksaken var och om vi skulle hitta den. Jag la spår där jag spårat tidigare så hon förstod att vi skulle hämta leksaken. Kom till första spåret, hade markerat bra i marken genom att sparka upp grästuvor. Men godiset!!! Var fanns godiset i början av spåret????

Misstänkte startk en annan hund :-(

I alla fall var hon helt yr och visste inte alls vad hon skulle göra. Hon försökte springa åt än det ena hållet och än det andra. Tog väl ungefär 1-2 minuter innan nosen åkte ner i backen och hon förmodligen fick vittring på något och drog iväg i världens takt mot leksaken.

Yeah, det funkade :-)

Nästa spår var ju godisspåret!

Kom till början som jag oxå markerat väl (tack och lov) och hittade inga godisbitar alls. Hade lagt dom VÄLDIGT tätt i spåret, men hittade inga alls :-( Ja, ja sånt man får räkna med när man bor i tättbebyggda områden väl!

Men nu förstod hon att nosen skulle ner i marken med en gång och hon drog iväg som en oxe och hittade slutet fort!!!

Sambon tyckte jag skulle lägga ytterligare spår eftersom någon annan hade klampat omkring i våra spår, dessutom med hund. Så jag la ett spår till. Inget godisspår. La godis i början och i spårslutet.

Sen väntade vi. Lekte lite, lät Ronja leta godis osv. Spåret kanske låg i 5-7 minuter, sen gick vi bort till det och Lykka visste precis vad som väntade och drog som bara den till spåret.

Väl där kom nosen i backen med en gång och iväg!

Gick jättabra!!!!

Glad matte.

Men hon drar jättemycket. Måste skaffa en spårsele till henne, vill ju inte hålla henne tillbaka mer än nödvändigt när hon är så ivrig.

Träningen var i alla fall mycket givande idag och jag kommer att lägga upp det så framöver.

Vi leker även mycket med metallapportern. Eller, den ligger på golvet hemma och Lykka älskar att hämta den och putta iväg den och hämta den och putta iväg den och hämta den osv. Jättekul att hon inte tycker den är rälig. Men hon har även börjat bita på "knutorna" på metallen. Men då tar jag den ifrån hennna. Inget bitande ens på en metall-apport!