Indy - I love you

Säger bara Indiana Jones.

Var skeptisk till att det nu efter 19 år skulle spelas in ytterligare en Indiana Jones film med Harrison Ford i huvudrollen. Men ändå var jag ju väldigt väldigt nyfiken på hur det skulle bli.
Jag bara älskar Indiana Jones-filmerna och Harrison Ford. Har givetvis alla DVD i box-form med extramaterial och ser dom om och om igen. Det är precis min typ av film, äventyr, kärlek, romantik, spänning blandat med den där "glimten i ögat"-humorn som Lucas/Spielberg är så himla bra på. Dom har bara allt!

Men behövde inte oroa mig för nya filmen; den var superbra. Givetvis var Indiana Jones äldre och försökte inte dölja det heller, men bara Harrison Ford klarar av att spela en sådan hjälte som kan åldras med trovärdighet.

Ny DVD till min samling!

Typiskt?

Var igår på klubben och tränade Ronja. Det gick sådär. Men när jag kom dit var det fullt med bilar överallt. Jisses, tänkte jag, så mycket folk vi blir idag. Och så kommer Tommy gående med flera pizza-kartonger. Åh, bjuder han på pizza, var fösta tanken. Men nej, det var något möte med distriktet.

I alla fall var där ännu fler folk på klubben. När jag kom in i klubbstugan såg jag att säkert 5-6 personer hade flockats ute på den härliga terrassen. Jag blev ju nyfiken och fick oxå gå ut och kolla vad som var på gång. Där står 4-5 män (i dessa kretsar 2 välkända och omtyckta domare, en mycket omtyckt tävlingsledare, en utbildare och någon till) och tittar på när 2 andra stackare försöker monterar ihop utemöbler som kommit som platta paket med mängder med saker o skruvar, trots att det inte var från Ikea.

De stod alla väldigt tysta och tittade på och jag var ju bara tvungen att kommentera det där. Men nej, ingen fick för sig att hjälpa till. Det såg ut att gå så bra så för de 2 som stod för monteringen och det gjordet det förvisso. "Höjdaren inom distriktet"  kommenterade det med att det skulle nog bara bli värre om de hjälpte till.
Ääähhuum....
Okej, de andra skulle in och ha möte eller träna. Peo och Reinhold fick kämpa vidare med möblerna. Men fint blev det. Ni är ena riktiga män ni!


Hundträning

Tränade Ronja hemmavid igår - lydnad elit-programmet. Har ju, av någon underlig anledning, anmält mig till några lydnadstävlingar. Då måste man ju träna oxå *suck*
Sist gick det ju inte så bra. Dels pga grishjärta-godiset jag hade i fickan. Jag var i alla fall helt uppgiven.

Igår tränade jag med enbart Frolic, i små små bitar. Träningen gick kanon.
Försökte köra igenom hela elit-lydnadsprogrammet. Nåja, något kortat fritt följ men jag försökte lägga störst vikt vid höger-om-halt och sittningarna i högerhalten. Jag har ju alltid själv haft problem med just högersvängen och Ronja är inte så stabil i halterna att hon alltid sätter sig rakt. Ofta blir svängen för snabb och hon liksom "springer" efter och jag gör en snabb halt och hon måste snabbt sätta sig och då är hon oftast lite före och sätter sig då snett eftersom hon tittar på mig. Jag har jobbat med detta jättemycket detta året eftersom jag själv kommit fram till att det är jag som gör fel i svängarna. Men det är inte lätt att lära en "gammal människa sitta" *fniss*
Hunden är lättare att lära. Men inte så konstigt, hon får ju godis.
I alla fall så körde jag många högerhalter och heltomhalter. Gick mycket bra. Måste tänkta på att vända mig mycket långsamt och med ett pyttelitet steg i själva vändningen. Back- och sidförflyttningarna gick jättebra. Hon var på hugget där.

Gå-rutan gick bra, bra snabbt stå - bra snabbt sitt - hyfsat snabbt läggande.
Inkallning gick oxå bra, la det mesta krutet på läggandet eftersom hon lägger sig rätt så sent. Men igår gick det kanon!
Sändande till rutan - snabbt till konen, snabbt till rutan och sprang rakt in på på rätt ställe, stannande henne och mycket mycket beröm. Tom så mycket att hon blev så glad så hon sprang ut ur rutan igen till godisskålen (hmmm...).
Apportdirigeringen gick lite sämre. Men jag hade lagt ut apporterna innan jag körde rutan och ville bara hon skulle gå på handtecken. Hon sprang mot godisskålen hela tiden. Apporterna syntes inte i gräset. Men efter några omskick gick hon rätt och hittade apporten.
Fjärrdirigeringen gick kanon. Back-sitt hela tiden och även back-ligg, både nära och på fullt avstånd.
Sen var det ju vittringsapporteringen. Första skicket tog hon fel pinne, gjorde sedan om det 4-5 gånger och hon tog rätt hela tiden. Jättebra. Men jag måste träna det varje dag.
Hoppet gick kanon. Gjorde bara ett hopp, hon sprang långt ut - mycket belöning och sen slut.

Jättebra träning. Hoppas det kan hålla i sig!

Sommar sommar sommar....

Grillad lax, gillade champinjoner, gillad squash. Allt äts med kokt nypotatis med en stor klick smör och flingsalt på. Till det en underbart god yoghurt-sås med hackad kapris.
Till detta ett härligt chilenskt vin.
Kan det bli godare? Till och med jag njuter av maten!

"En grillning gör ingen sommar"


Om Fredrik...

Fredrik var lite ledsen att han inte stod omnämnd på bloggen, så nu får jag väl skriva lite om honom.

Fredrik är en gammal gammal vän som jag inte har haft kontakt med på en himla massa år. För några månader sedan fick vi kontakt igen (tack internet, msn, Facebook, sms och allt vad det heter).
I alla fall; Fredrik var alltid en sån härlig vän, en teknikfreak som alltid mixtrade med sladdar, kablar, knappar och gud vet allt. Hans lägenhet var fullproppad med teknik, när telefonen ringde sänktes ljudet på stereon, eller hur det nu var. Mycket avancerat. Han var ljudtekniker på Radio MCB och det var så vi lärde känna honom, jag och Topolino. Fredrik blev den  som vi alltid gick och pratade med våra problem om. Han var en sån bra lyssnare och kom väl med råd oxå, men om dom var så himla bra vet jag väl inte.
Men det var alltid så skönt att få prata av sig hos honom. Och på den tiden hade man massor av problem - och alla handlade om kärlek! *suck* vilka tider det var!

När jag sen slutade med radion tappade vi helt kontakten. Ja, jag hade ju inga större problem då utan livet lekte, så kanske var det därför. Kanske var det radion som höll ihop oss så det bara var så att vi gled isär allihopa för att vi inte hade något annat. Jag vet inte, men jag räknade honom som en av mina bästa och närmsta vänner.
I alla fall flyttade Fredrik och hans fru till Kanada. De har nu bott där i 12 år!
Och för några månader sedan fick jag då kontakt med honom igen - och ni anar inte så underbart det var. Efter alla dessa år (ungefär 21!). Och när vi nu har pratat, som vi gör dagligen via MSN så känns det som om vi aldrig slutade våra samtal, vi bara började där vi slutade. Trots åren. Han är fortfarande en mycket mycket god lyssnare. Kommer fortfarande med råd, kanske något bättre råd än sist och är fortfarande lika rolig och gullig som då.
I påskas var han "hemma" och hälsade på i Malmö och vi träffades då. Och vad kul det var. Bara synd jag gjorde bort mig rejält genom att bli jättejättefull. Har nog aldrig varit så full någonsin. Usch, inget bra intryck. Men vi hade det trevlig så länge det varade.
I alla fall berättade Fredrik då att han och frun tänkte återvända till Sverige.

Så nu är det på väg tillbaka. I juni kommer flyttlasset. Imorgon jobbar han sista dagen på sin arbetsplats i Kanada. Lägenhet har de oxå hittat här. Så, nu önskar jag dom riktigt lycka till med flytten och hoppas de hittar nya jobb här så snart som möjligt.

Fredrik, jag har längtat efter dig i många år! Från och med juni får du ta dina fikor med mig och inte Tracy, Laura eller vad det nu var dom hette!
Vi ses snart! Många kramar från din nära och kära vän...!

På västfronten intet nytt...

Har väl inte sådär jättemycket att berätta.
Helgen avlöpte bra, men blev ganska stressig.
Lördag: 1-års kalas hemma hos Nike och hennes föräldrar. Ja, inget stressigt för vår del, men egentligen hade vi mycket att fixa den dagen till dagen efter. Många många småttingar som kryllade på golvet. Man var rädd att trampa på dom. Helt plötsligt dök där upp en unge under stolen.
Puh, så skönt att mina är stora!

Söndag: Jenny konfirmeras. Stressigt innan för att fixa allt. Konfirmation. Stressa hem för att plocka fram mat. Jobbigt efteråt när alla gått hem och det skulle plockas undan. Men avlöpte annars väl. Jenny var nöjd.

Måndag: Stressigt på jobb med massor av annonser.

Tisdag: Stressigt på jobb med ännu fler annonser. På kvällen var det träning med Ronja. Gick skit. Eftersom Ronja är satt på jättebantningskur har jag nu bytat ut korv-godis mot grishjärta-godis. Hon var helt tokig. Ingenting gick rätt och när jag försökte skicka till rutan sprang hon omkring på HELA appell-planen och nosade i gräset - letade alltså godis. Fick ingen kontakt med henne alls. Urjobbigt. Det enda som gick ganska bra var hoppet, där jag träna att få henne att gå långt bort från hindret efter hoppet (eftersom brukshindret är 85 cm högt och hon inte kan sitta 10 cm ifrån det när hon ska hoppa tillbaka till mig).
Fritt följ gick väl sådär. Hon var väldigt pigg och allert men plogade hela tiden vid min sida och hade mycket sneda sittningar. Fick oxå förklaras med godis i fickan hos matte.
Vittringsapporteringen gick inte alls. Tog konstant fel pinne. Vad gör man?
Usch, ibland är hon bara sååååå jobbig att träna.

Bruce Springsteen biljett

Nu verkar det som om jag har en biljett över till konserten med Bruce Springsteen and the E-street Band i Hamburg, Tyskland den 21 juni (ja,ja midsommardag, men vad är det mot Springsteen???).
Det är ståplats på innerplan (innerplan är uppdelad och detta är längst fram).
Säljer nu denna biljett för 800 SEK.

Är du intresserad eller vet någon som är det, kontakta då mig med namn och telefonnummer så ska vi nog kunna komma överens.

Kedjebrev via e-mail

Jag får ofta en massa saker via e-mail från vänner och bekanta. Oftast är det massa roliga saker, många gånger är det alla de här kedjebreven som ska skickas vidare till 100 andra för att något speciellt ska hända. Jag är inte så förtjust i dom, men ibland får man riktigt riktigt bra och tänkvärda sådana kedjebrev. Fick ett häromdagen av en kär vän och man skulle givetvis skicka det vidare till sina vänner (eller vilka man nu har i sin adress-bok) och även skicka det till den man fick det av. Gud så många jag fick tillbaka av mina vänner. Såååå glad jag blev. Men det var kanske oxå för att det var ett riktigt bra och tänkvärt kedjebrev som många blev berörda av. Men tänk vilka gulliga vänner man har....
Tack alla ni, mina kära vänner!

Kedjebrevet:

Vänner är verkligen viktiga i var människas liv. 
 
Jag skickar detta mail för att kolla hur många som faktiskt läser sin mail.
Din respons skulle vara intressant att få reda på.


Lägg märke till  vad du läser.
Efter att du har läst allt, vill du förstå varför detta blev skickat till just dig.


Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall  förhålla dig till denna person.

När någon kommer in i ditt liv av en orsak, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt.
De har kommet för att hjälpa dig genom en utfordring, för att ge dig vägledning och stöd.
För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de! 

 
De är där för det du behöver dom för.
Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på ett till synes opassande tidpunkt,
kommer denna person att säga eller göra något som gör att erat förhållande tar slut.
Ibland dör dom, andra gånger lämnar dom dig.

 
Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört.
Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.


Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD, för att det är din tur att dela
med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!

 
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut.

Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det* Det är äkta! Men bara för en period.
 
Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund.
Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv. 
 

Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.
Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en period eller  för resten av livet.
 


Negativ stress

Sitter nu på jobb och gör ingenting! Egentligen kan man ju inte säga det högt, men det är faktiskt för att servern där vårt mäklarprogram ligger har kraschat! Kraschat helt. Och jag ska göra annonser. Det betyder att jag behöver ha ut bilder från mäklarprogrammet, jag behöver ha ut texter, priser och mycket mer. Det ringer folk här och vill lägga bud på både det ena och det andra och vi kan inte lägga ut några bud. Det är frustrerande.
Dessutom ska jag göra en helt ny annons till en helt ny tidning och behöver tid på mig för att få ihop något vettigt. Tänkte göra det när de vanliga helsidorna var klara. Men nu börjar det bli stressigt. Deadline är imorgon kl 12, för alla de annonser vi ska ha.

Kan inte heller börja på andra jobb, bland annat ett större utskick, eftersom det kräver att jag får ut bilder från mäklarprogrammet. Man blir helt ställd!

Det är väl det som är negativ stress, trots att jag inte gör någonting?

Info efter spårtävling

Nu har jag och Ronja varit ute igen och tävlat bruksspår. Det var ju mest för att jag redan anmält oss och kommit med på tävlingen. Hade inte så stora förhoppningar och ingen press. Så allt gick bra, med kanonpoäng och så. Meeeen....... Uppflyttningen till elit-klass får vänta lite till. Vi lyckades, efter mycket bra spår, spårupptag och uppletande (9+10+10 poäng), få ihop 495 poäng. För uppflyttning till elit-klass krävs 480 poäng. Dvs vi hade uppflyttningspoäng men eftersom man måste ha ett visst antal poäng på specialen och ett visst antal poäng på lydnaden så föll vi där. Vi var 2 poäng från uppflyttning på lydnadsdelen!!!! *arg*
Gissa om jag var helt knäckt. Vi placerade oss som 2:a i tävlingen och jag var ändå mycket mycket nöjd med tävlingen. Det var mycket varmt och soligt när vi körde lydnaden och i Sjöbo där vi var ligger appellplanen neråt som i en gryta. Och alla hundarna blev mycket påverkade och Ronja tycker ju inte om att jobba i värme.

Nu vet jag dock inte hur jag ska göra med fortsättningen. Spårtävlingarna har uppehåll just nu o sätter igång till hösten igen. Jag får ta mig en funderare. Ska oxå banta ner Ronja 1-2 kg och lyckas jag med det så får vi se i augusti vad jag bestämmer.

RSS 2.0