.

Då har vi fått svar från borelia-provtagningen av Ronja. Det visade ingen borelia. Kanon ju, för oss. Men vad är det då för fel på Ronja? Men jag måste säga att sen i fredags är hon faktiskt lite piggare, så jag hoppas att öroninfektionen ställt till det lite. Sen menar ju veterinären på att det är skendräktighet och att hormonerna spökar. Men jag vet inte; då har hon varit skendräktig från den dagen hon slutade löpa och det verkar ju inte så troligt. I alla fall så har jag ändå nu beställt tid för sterilisering av henne, så får vi se om hon blir piggare. Jag har ju hört det av andra.

Helgen var bra och hyfsat lugn. Åt middag med ett par vänner i lördags och det var trevligt. Men det blev lite mycket vin, framförallt eftersom vi cyklade hem. Det var jättekul :-). Men dagen efter var jag såååå trött! Man klarar ingenting längre, sorgligt. Trevligt hade vi i alla fall och att den sen blev en slappehelg med film och chips gör ingenting. Får man ha ibland.

Äntligen har jag nu i några dagar fått sova ordentligt, fått sova ut! Jag har tagit mitt beslut (tror jag) och det var inte så svårt. Jag mådde inte ens skit efteråt. Märligt! Förstår inte att jag hade så negativa tankar för en vecka sedan. Jag brukar ju alltid tänka positivt och framåt, och sällan se att det finns hinder ivägen. Men det var lite jobbigt ett tag. Men det har funkat nu och mina ledord; det ordnar sig, funkar igen!
Frid och fröjd och livet leker. Nåja, det var väl att ta till i överdrift, men det känns bra, i alla fall och det är ju det som är meningen.

Sen har jag ju Ronja att bekymra mig över. Men, det är roligt hur man är, eller hur jag är! Det första jag frågar när jag kommer hem är hur det är med Ronja, vem som varit ute med henne, om hon fått mat, när hon varit ute osv. Sen, kanske jag frågar om barnen är hemma och vad dom gjort i skolan och så. Ibland händer det t.o.m att jag frågar mannen hur han har haft det under dagen. Han tycker i alla fall att jag är märklig. Men, Ronja är mitt allt. Barnen växer och är nästan inte beroende av en alls. Och det vill man ju inte heller att dom ska vara. Men Ronja är alltid beroende av mig och kommer alltid att vara det. Hon är helt hjälplös utan mig (eller någon annan människa, för den delen) och behöver min omsorg. Vi har gått igenom så mycket, tränat så vansinnigt mycket, åkt Skåne runt på olika tävlingar och prov, mycket mycket har svetsat oss samman till ett så himla tajt team. Jag vet vad hon känner och tycker och vilket humör hon är på. Hon vet precis vad jag tycker och tänker och vad jag känner. Så det är klart att jag bryr mig om henne - mest! Och nu är hon dålig. Jag väntar fortfarande på provsvaren, jag vet att dom inte kommer förrän nästa veckan, men planerar redan för vad vi ska göra om det inte är borelia. Först och främst fler prover, såklart. Men sen få tid med en gång till sterilisering. Veterinären sa ju att det kunde vara hormonerna som ställer till det. Om 2-3 veckor är det dax för skendräktigheten och det ser jag inte fram emot.

Ronja har varit ganska slö och hängig ett tag. I åtminstone 3-4 veckor har hon varit slö och de sista 2 veckorna har hon varit mycket hängig oxå. Jörgen har inte velat ha med henne på springe-rundan och barnen vill knappt gå ut med henne eftersom de måste dra med henne när de är ute och går. När jag är ute med henne går det bättre, men oftast får jag koppla henne så vi kan gå lite fortare. När jag tränade förra veckan (vi hade träningstävling) var hon inte alls sitt pigga jag och mycket slö och utförde momenten mycket långsamt.
Så jag var ju tvungen att beställa tid hos veterinären. Jag hade ändå tänkt det eftersom hon fått svampinfektion i örat igen. Och denna gången i vänster öra. Vänster öra har aldrig, under hennes 6 år, varit drabbat av någon infektion över huvud taget. Men nu är det kladdigt och de högra bra.
I alla fall så frågade jag veterinären om de kunde ta ett borelia-prov, så det gjorde dom. Det var oxå en sak de misstänkte, men provsvaren väntas inte förrän om en vecka. En annan sak som veterinären misstänkte var något problem med livmodern, så de gjorde ett ultraljud, men hittade inga "fel" med den. Det är ju skönt att veta, men jag ska ju ändå sterilisera henne. Fler prover togs inte denna gången, men jag fick nya örondroppar till vänster öra och ögondroppar till ena ögat som rinner lite.
Så om en vecka får vi borelia-svaret och jag hoppas ju innerligt att det är det, fast jag egentligen inte vill att det ska vara borelia. Men om det inte är borelia, blir det nog svårt att ta reda på varför hon är som hon är. Vi får se. Vet ju av andra att borelia inte alltid är så lätt att bli av med.

Medlemsmöte ikväll på klubben. Uppvisning av bombhund, mycket trevligt, sen det normala medlemssnacket. Inte många medlemmar kom, som vanligt. Men vi som var där hade trevligt. Det gick hyfsat snabbt och inte så mycket mellansnack, det var bra.

Skrev ju häromdagen om nattfrosten. Men just den natten blev det mildare igen och vädret har återgått till det normala. 5-7 grader nattetid och 11-15 grader dagtid. Det är oxå härligt, men nattfrost, hög luft och strålande sol är ännu bättre - faktiskt.

Ja, det är jag som är så himla lättlurad. Och den som lurar mig är Ronja. Och det har hänt flera gånger. Hur hon lurar mig? Mat, såklart! Idag lyckades jag ge henne dubbel ranson igen. Alltså Jörgen hade gett henne mat efter att de varit ute och sprungit tillsammans. När jag kom hem låg hon och torkade på en handduk i grovköket. Eftersom hon var våt och smutsig så trodde jag ju inte att hon hade fått mat. Och när jag tar hennes matskål och gör iordning maten såg hon utsvulten ut. Hon attackerade matskålen precis som vanligt och åt i en rasande fart. När vi sen satt och åt och jag sa att jag gett henne mat, blev det stora protester från resten av familjen. Då var det mitt fel som inte frågade om hon fått mat, trots att det alltid är jag som ger henne mat om jag inte ber någon annan.
Men egentligen är det ju Ronjas fel, hon ser alltid så himla hungrig ut.

Lättlurad? Ja, det är mitt mellannamn!

Lab Treasure´s Best of All "Harry" / DK08036/2000. Hon har ett fåtal valpar över och undrar om jag vill ha en. Tyvärr har jag inte möjlighet att ha någon valp just nu fast det är från denna hane jag gärna skulle vilja ha en.

Vill bara göra reklam för hennes fina hundar. Så är du intresserad av en svart labbe-valp tag kontakt med Viveca. Gå in på kennelns hemsida för kontaktuppgifter.

Här är valparna

Fotograf: Viveca Brunner