.

Upp klockan 5 söndagsmorgon för att åka till Ljungbyhed (ca 1 timmes bilfärd) och vara där kl 7!!!!
Jag och Ronja var ute på ytterligare spårtävlingar. Sist jag tävlade spår sa jag ju att det inte skulle bli fler brukstävlingar för vår del. Ronja var kass i bakdelen (haltade) och bruks är för tufft då. Men nu har jag gett henne glukosamin med mycket gott resultat och även fått låna ett Back on Track-täcke som hon använt sporadiskt. Så jag hade anmält till en tävling till för att testa henne. Och ja, vad ska jag säga. Ronja höll. Hon hade inte ont. Men hon orkade inte hela tävlingen, varken psykiskt eller fysiskt. Vi lyckades ändå knipa en 3:e plats men med urusla poäng. Spåret var nog det sämsta hon gjort på länge, hittade bara 5 pinnar + slutet. Det var mycket tufft spår för henne. Spårpåsläppet blev bakspår med 7,5 som resultat. Uppletandet gav bara 5+5, hon blev mycket trött! Sen var hon ju trött på lydnaden. Men hon både kröp o hoppade. Men ändå fick hon nollor på momenten av olika anledningar. En nolla till "kammade" vi hem vid inkallningen där hon la sig istället för att ställa sig. Men jag ville ju egentligen bara kolla så hon höll och inte hade ont.
Hon var väl inte i alldeles bra form eftersom jag bara kunnat promenadmotionera henne nu sen hon haft ont. Löpning och cykling har vi fått lägga ner och på brukset måste dom vara mycket vältränade.
Och detta ger man sig in på friviligt och går dessutom upp kl 5 en söndagsmorgon! Så otroligt korkad man kan vara.

Resten av söndagen avnöjts på terrassen i den sköna vårsolen, lite solandes i våra härliga solstolar men även med att tvätta och olja trädgårdsmöbler. Skulle bara olja bordet egentligen, men både fåtöljer, soffa och en del armstöd fick bli fina. Det gick av bara farten. Lite ogräsrensning hanns oxå med.

Igår var vi iväg och tränade på klubben. Jag tränade bruks tillsammans med 2 andra som inte kommit så långt som vi. Så jag kände mig som en himla gnatkärring när jag kom med "goda råd och tips" till dom hur dom skulle agera och träna på bästa sätt och vis. Dom verkade förstås uppskatta det, men jag är så rädd för att det ska uppfattas som om jag kan mer och vill skryta, men så är det inte alls. Jag älskar hjälpa andra i deras träning och komma med tips och råd! Och sen se att det ger något - det är det som är kicken!
Jag och Ronja tränade lite framåtsändande genom att jag lägger ut godis och hon bara får springa rakt genom gruppen. Det har varit bästa sättet för mig att träna tidigare och har ändå gett oss ganska bra poäng på tävling. De senaste tävlingarna har det dock inte gått så bra med framåtsändandet. Vi tränade även inkallning, fritt följ med mycket vändningar, backningar, sidoförflyttningar, cirklar osv. Hade tagit med mig vittringsapporterna ut och fick hjälp med dom av mina träningskamrater. Det ingår ju inte i brukset, men det måste jag träna varje gång ändå. Det gick fantastiskt bra denna gången. Hon nosade fint på alla pinnarna utan att röra dom, tog min och kom till mig. Vi gjorde om momentet och samma sak igen. Jippi!!!!
Sen körde jag hopp som sista moment. Hade rätt höjd på hindret (dvs 85 cm) eftersom jag aldrig tränar med det annars. Vad jag ville belöna här var inte själva hoppet utan att hon springer långt ut efter hoppet. Hemma går det jättebra, men där står ju hindret alltid på samma plats och hon har lärt sig. Här hoppade hon o stannade direkt efter hindret, tittade på mig och undrade vad hon skulle göra. Jag sa ingenting och hon började titta sig omkring för att se om det fanns något jag ville hon skulle göra. Till slut kom hon tillbaka till mig och vi gjord om det. Hon hoppade, tittade på mig, tittade sig omkring och sprang en bit bort men mot stället där jag hade godis vid framåtsändande. Det var mycket snett ifrån hindret. Vi gjorde om det igen. Denna gången sprang hon rakt ut några meter och jag berömde med en gång. Nästa hopp förstod hon att hon skulle springa rakt ut långt så då gick det jättebra. Sänkte hindret sen och gjorde några hopp till och det gick jättebra. Körde även ett litet kryp, sen var vi klara!

Jag upplevde det som ganska bra träning, framförallt hoppet. Framåtsändandet är svårt att träna "rätt" när jag vet att Ronja går ner sig så på tävling och blir mycket låg på detta moment, så jag tycker det är bättre hon får springa så mycket hon kan vid träning.

Framöver blir det nog mer lydnadsträning än bruks. Får väl starta några lydnadstävlingar längre fram.

Helgen flöt på alldeles ovanligt bra och för snabbt.

Gjorde en liten come-back i lydnadstävlingarna i lördags genom att delta på DM i lydnad i Malmö (anordnades av Svedala Brukshundklubb). Vi har inte tävlat lydnad på över 1,5 år, dessutom har jag haft det väldigt motigt med motivationen till träning, så det var lite nervöst. Jag och Ronja har ju inte heller varit i riktig harmoni med varandra på de senaste veckornas träningar. Vittringsapporteringen och sändande till rutan har ju strulat oerhört mycket.
Men tävlingen gick ändå ganska bra. Jag var nöjd, med tanke på hur länge sen det var senast. Dessutom har jag ju aldrig tävlat med de nya lydnads-reglerna, så bara det var lite spännande för min del.
Vittringsapporteringen klarade Ronja galant (tack till tävlingsledaren Tommy som la upp det perfekt!), tyvärr nollade hon sändande till rutan, men det var mest mitt fel som inte var tillräckligt snabb att lägga henne i rutan när hon var där, så hon hann gå ur den. Sen fick jag inte in henne i den igen. De andra momenten gick oxå bra. Tyvärr belönades vi inte med så höga poäng och kom därför bara 7:a. Men det var mest mitt och Ronjas samarbete som räknades denna gången och jag tyckte hon kändes jättebra!

Annars har helgen varit lugn, inga stora projekt på gång. 
Tillbringade en mysig lördagskväll med en kär vän. Alltid jättetrevligt och mysigt med sprakande brasa i öppna spisen!

Fick ett ryck i söndags och bakade muffins - hallonmuffins igen! Har fått dille på det. Men det var lite annan komposition denna gången med bla vanlijsås i dom. Supermumsiga blev dom även om muffinsformarna var svåra att få av.

I fredags kom beskedet att Danny Federici, keyboardist i E Street Band, avlidit i sviterna av sin hudcancer. Danny blev 58 år gammal! En hel värld sörjer en fantastisk musiker. På min favorit-Springsteen låt hör man hans karaktäristiska spelstil; Lyssna!

Det kommer inte att bli det samma att se E Street Band i juni utan Danny.

Livet är kort - ta vara på det!

Ja, det måste väl vara Möllans ost i Malmö då? Rena himmelriket att komma in där och se alla dessa ostar (och charketurier för den delen) och få provsmaka sig fram till sin egen favoritsort.
Var tvungen att åka in där idag för att trösthandla och tröstäta.

Imorse planerades det att inviga grillen och de nya utemöblerna eftersom det var strålande sol och härligt vårväder. Nu är det mest mulet, kallt och hänger regn i luften, så det blir ingen grillning. Just därför behövde jag tröstas lite. Men vem säger nej till goda ostar och härligt vin. Inte jag i alla fall!

....och imorgon gäller det....!

Jaha, då var den sköna helgen över och jobbet väntar runt hörnet. Det är trevligt att jobba och jag har ett jätteroligt jobb med trevliga arbetskamrater, men det är ändå allra skönast att vara hemma och göra just det man själv vill och bestämmer sig för.

Denna helgen har varit väldigt händelserik för min del. Nja, kanske för att jag sällan gör något spännande på helgerna utan bara är hemma och kopplar av.
Fredag kväll var lagom spännande då jag var så utpumpad efter att ha drogat mig med 5 olika värktabletter mot migrän under dagen - jag lovar det kändes i hela kroppen. Men blev ändå så pass bra att jag kunde dricka lite vin på kvällen innan jag slocknade i soffan.

Lördagen tillbringades framför datorn (efter att Ronja hade fått sitt) med hemsidor och Flash. Det är som ett gift, man kan inte släppa det.
Men på kvällen skulle jag ju ut o svira med kompisar. Först var vi på Paddy's, satt en stund i baren och sluddrade sen en god middag och mera pladder.
Sen blev det barrunda; först till Interpool där kompisarna kände ägaren (som dock inte var där), någon typ av blåbärsdrink där men den var helt genomskinlig, hmmmm......, sen blev det avslut på Syltan där jag äntligen fick en Screaming Orgasm - supergod, men blev ändå lite besviken. Den såg inte alls lika god och mäktig ut som den i Polen och den var inte heller alls så god, även om den var mycket god. Får väl prova vidare på andra ställen framöver för att hitta min jättefavorit.
Blev i alla fall en supertrevlig kväll med trevligt sällskap.

Söndagen började med migrän - jadå igen. Men fick bukt med den ganska snabbt.
Det var ju en superfin dag med härligt solsken och vårvärme i luften = utflyktsdax!
Buss till Arlöv för att hämta min bil. Har inte åkt buss på säkert 20 år så visste knappt hur man skulle göra. Första gången för Ronja, som oxå var med. Planen var Limhamnsfältet (Turbinen) där Ronja skulle få bada och så. Gick först en lång runda på fältet och Ronja plaskade lite i vattnet. Såg i och för sig ut som om hon tyckte där var för mycket hundar och hellre ville bada i lugna Häckebergasjön där hon oftast är ensam. Men hon plaskade o simmade lite.
Från Limhamnsfältet kommer man lätt över till Västra Hamnen och alla nya bostäder och caféer där, så vi promenerade över och satte oss att fika på Espresso House och verkligen njöt av vårssolen. Strosade sen runt lite bland de nya, enormt fina husen i området. Har inte riktigt sett området tidigare, bara den sidan som vätter mot Malmö Mässan och den är jag inte så imponerad av. Men "baksidan" och framförallt mellan alla husen - där är superfint. Mellan husen finns små hus som påminner om små gatuhus eller mindre radhus, en del med egna uteplatser och en del med egna täppor, jättemysigt är där.

Allt blir så mycket finare och härligare när solen är framme och glassugen blir man oxå så det blev till att köpa en strut med 2 kulor inne i Västra Hamnen.
På vägen tillbaka till bilen blev jag jättekonstig i halsen och fick jätteandnöd. Misstänker en allergireaktion. Inte för att jag är allergisk mot något, men detta kunde absolut inte vara något annat. Efter några minuter mådde jag lite bättre och kunde fortsätta mot bilen, men helt bra blev jag inte förrän jag kom hem och tog en Clarityn och då hade det ändå gått flera timmar.
Uuuhhh, det var rälit. Mitt väskapotekt är nu utökat med Clarityn.

Vaknade i morse med migrän och lätt illamående. Steg upp och tog med en gång min migränmedicin (nässpray) och gick därefter ut min vanliga morgonrunda med Ronja. Fick hålla nere på tempot eftersom jag var lite illamående oxå och inte orkade pinna på som vanligt. Nässpray:en brukar verka ganska snabbt, efter ca 15 min. Men nej, det ville inte släppa.
Och den där förbannade solen var ju uppe och lyste i ögonen hela tiden. (Mycket ljuskänslig vid migränattack!).
Kom hem och åt lite frukost och duschade. Tog en migräntablett på väg till jobb (sugtablett). Men nej, migränen ville inte ge med sig. När jag kommit till jobb så tilltog den dessutom och illamåendet blev bara värre och värre. Ett tag tänkte jag ge upp och åka hem.
Men det är ytterst ytterst sällan jag är hemma för migrän och ville inte vara det idag heller!
Men tog ytterligare en tablett, denna gången en receptfri migrän-variant (hm....), men det hjälpte givetvis inte heller.
Sista utvägen fick bli en Treo Comp, som jag egentligen inte gillar ta eftersom jag blir så himla påverkad av den. Men vad gör man inte när huvudet nästan sprängs och man blir mer och mer illamående och yr.
Åååååhhhh, vilken befrielse. Efter ungefär 20 minuter började Treo:n att verka och jag blev helt avslappnad och hög som ett hus med alla dom tabletterna i kroppen. Tyvärr så blir jag helt slö och zoom av Treo:n och vill bara gå o lägga mig, men värken försvann i alla fall.
Och så blev jag ungefär 200 kr fattigare, för det är vad dom 4 ungefär kostade tillsammans!!!!

Får väl vänta ett tag och köra bil nu, för det är nog ingen höjdare just nu.

Känner att det eventuellt är på väg tillbaka nu - migränen. Men jag har väskan full med droger, så det är bara att stoppa in....

...fästing hittad på Ronja idag. Tack och lov fick hon på sitt fästinghalsband i måndags, men vet inte om ämnet börjat verka än. Fast den fästingen jag hittade hade ju inte heller hunnit bita sig fast utan spatserade omkring på Ronja och kollade läget.

Fästingar är väl oxå ett säkert vårtecken eller? Kanske inte så kul vårtecken, men ändå!

Var och tränade på klubben igår med Ronja. Det gick faktiskt mycket bra. Det finns ändå hopp om framtiden. Körde bara lite fritt följ, rutan, vittringsapport, fjärrdirigering och som sista rutan igen. Det gick väl inte perfekt men hyfsat bra, jag var nöjd. Vädret var skit och jag tänkte inte alls åka och träna. Hade ju inte alls någon motivation sen våra senaste träningar så jag var rätt nere. Men trots en appellplan som mer påminner om Roskilde-festivalen än en träningsplan, så gick allt jättebra.

Trots det massiva regnet i helgen och kylan därtill och för att inte tala om frost och skrapa rutor i morse, så har våren ändå kommit.
För visst är det allra allra säkraste vårtecknet när polisen tar ut sina motorcyklar?
...och jag såg flera stycken idag...

V Å R!!!!

När jag och Ronja var i skogen igår tänkte jag att jag skulle träna vittringsapport med skogspinnar. Det gick sådär. De 3-4 första skicken till skogspinnarna, tog hon första bästa hon såg. Dom syns ju väldigt dåligt i skogen, skogspinnar. Men sen de 3-5 sista skicken kom hon på att man kanske måste sätta ingång näsan för att hitta rätt pinne och det gick fantastiskt. Sista skicket gjorde jag på Ekevallens parkeringsplats där det varken finns löv, rötter eller andra pinnar. Hon letade superbra efter rätt pinne. Satte igång näsan med en gång, nosade fint på ALLA pinnarna tills hon tog den rätta. Kanon!
När vi kom hem tog jag hennes pinn-påse och la ut de vanliga pinnarna till henne, 4 stycken. Det gick si och så. Oftast tog hon bara vilken pinne som. Men de 2 sista skicken fick jag henne och sätta igång näsan och nosa på ALLA pinnarna innan hon tog rätt. Hopplöst. Varför gör hon inte så med en gång?

Idag var vi ute och tränade innan frukost. Körde hela elit-programmet. Rutan gick skit, apport-dirigeringen gick skit, vittringsapporten gick skit. Jag blir G A L E N!!!!! Rutan är värst. Hon kommer inte in i den om jag inte använder flera dubbelkommandon. Nu har jag börjat lägga godis i den och hoppas hon ska lära sig att det alltid ligger godis i "slutet" på rutan och rusa rakt in. Hon springer fint till rutan men stannar precis i höjd med de främre konerna och vill inte in i rutan. Till slut, när jag tjatat alldeles för mycket, ville hon inte ens springa till rutan, hon lunkade och till slut ville hon inte ens lunka dit. Därför tog jag till godis-tricket *suck*
Vittrings-apporten var som de senaste gångerna, hon nosar på ALLA pinnarna utom en och det är den rätta. Så då tar hon bara en i högen *suck* - jag behöver hjälp.
Vet inte om hon känner på sig att det börjar bli allvar och att jag börjar kräva lite mer av henne. Eller är det kanske jag som känner allvaret börja närma mig och börjar bli stressad av att ingenting funkar???? Förmodligen är det det sista. Hon är ju så himla känslig oxå, så är jag bara lite annorlunda så funkar ingenting.
Men det är väl bara att kämpa på, som Mari-Anne sa! Tack för stöttningen!

Sitter just nu och tittar på ett program på DR2 som heter "Husker du - da Århus rockede" som handlar om danska pop/rock-musiker från Århus. Och Thomas Helmig är med i nästan varje inslag *himlar med ögonen*
Vilket bra program!

Åååååhhhh......... ibland är det bara så hopplöst! Idag gav jag nästan upp med Ronja. Vet inte vad det var med henne men ingenting vi gjorde funkade. Och då tränade jag bara 4-5 moment. Jo, rak inkallning gick kanon, men det var det ända.

Efter lite uppvärmning körde jag en liten liten runda fritt följ. Därefter "gå-rutan". Gå-rutan gick väl i och för sig bra, men första kommandot ställande slarvade Ronja och tog flera steg. Gjorde om hela momentet sen ställde hon sig jättefint, sitt gick oxå mycket bra, ligg var hyfsat, men gjorde om det och då gick det jättebra.
Därefter kom sändande till rutan.......... *suck*
Det funkade inte alls idag. Hon sprang jättefint fram till konen och jättefint mot rutan. Men varenda gång jag skickade ställde hon sig mellan de första konerna på gränsen till rutan. Till slut skickade jag från ett annat håll och vips sprang hon in i rutans mitt. Gjorde om från det hållet som inte fungerade och det fungerade inte. Tror jag gjorde om rutan ett 20-tal gånger från olika avstånd och från olika håll. Körde några moment emellan oxå, men hon sprang inte in i rutan från det första hållet. Jag fattade ingenting och blev nästan helt galen. Till slut funkade det och körde sen som sista moment 2 skick till rutan där det gick jättebra. Men såååå länge jag fick hålla på.
Fjärrdirigeringen var helt okej. Sitt från stå var inte bra varje gång, men hon verkar börja förstå att han ska "back-sitta".
Sen var det vittringsapporterna. Det gick mycket bra, tills jag slutade berömma direkt när hon tog rätt pinne, det kan jag ju inte göra på tävling. Tänkte berömma när hon var på väg mot mig. Men så fort jag inte berömde när hon tog pinnen bara stannade hon och tittade på mig och trodde det var fel pinne hon tagit *suck igen*
Får träna mycket mer vittring varje dag och bara berömma när hon kommer till mig.

Kändes inte alls som någon bra träning och idag kändes det som om jag kommer att ge upp. Känns inte lönt att åka ut på tävling när det ser ut som idag.

Grannen frågade för några veckor sedan om jag ville ha rabarber. OM JAG VILLE HA RABARBER!!!! Klart jag ville.
Så för några dagar sedan var hon inne o lämnade en rot till mig, en stor rot och bladen hade redan börjat titta fram en 10 cm. Vilka vårkänslor man får av rabarber.
När jag lämnade Hässleberga trodde jag att jag skulle få köpa små små rabarberplantor i plantskolan till sommaren. Vi flyttade ju i november och då gick det inte att hitta rabarberplantorna för att gräva upp. Givetvis visste jag var dom fanns, men det var så mycket annat som skulle fixas i flytten så rabarbern kom aldrig med.
Nu har jag en jättefin stor planta, där det säkert blir jättegod rabarber på och om jag har tur, kan jag skörda de första späda stjälkarna redan om en månad. Rabarberpaj, rabarberpaj, rabarberpaj..... Ååååhhhh, vad jag längtar.....!

Tack för snälla grannar!

Var och tränade Ronja på klubben igår. Fick hjälp av Linda och vi körde igenom hela elit-lydnadsprogrammet. Det gick bra. Ja, lite smått här och där. Men det kan vi fila på framöver. Vittringsapporten är väl bara det vi har stora problem med. Vet inte vad jag ska göra med det momentet. Förr gick det skitbra, vi fick ofta 10:a på det, men helt plötsligt (ja, för ett bra tag sedan) fick Ronja för sig att man skulle smaka på alla pinnarna innan man plockade upp rätt pinne! Och nu vet jag inte hur jag ska få henne att inte smaka på pinnarna. Har gjort allt (tycker jag), så när jag tränade hemma i måndags tänkte jag att nu får jag säga till henne. Och jag vet ju hur känslig hon är med sånt. Men när hon öppnade munnen vid fel pinne sa jag bara nej, lite lagom. Och vad hände? Nu vill hunden inte alls gå fram till pinnarna!!!! Igår när jag och Linda tränade så sprang hon ändå fram till pinnarna i bra fart, tog rätt pinne (öppnade munnen vid de andra pinnarna, men jag sa inget). Vi gjorde om momentet flera gånger och la ut fler och fler pinnar. Vid 5 försöket använde hon inte näsan utan sprang fram och bara tog en pinne i högen. Jag sa inget, hon kom fram med den till mig, jag sa bara loss och skickade ut henne igen för att leta efter rätt pinne. Men nej, det ville hon inte. Då kom hon ihåg hur äckligt det var när jag sa nej häromdagen och hon ville inte alls gå fram till pinnarna igen. Suck! Vad gör man.
Avslutade i alla fall momentet så att hon lyckades och med massor av tjo o tjim och godis.
Annars gick de andra momenten bra!

I söndags var jag en härlig promenad i skogen med Ronja och hon fick t.o.m ta sig ett dopp i Häckeberga sjön. Hon sprang jättemycket och var jättenöjd med tillvaron. Sen när vi kom hem fick hon hoppa vårt hinder. Var sen lite nervös att hon skulle börja halta. Men, peppar peppar, hon höll sig frisk. Kanske bara en tillfällighet eller oxå för att jag börjat ge glukosamin. Får se framöver.