Förkylt!
Idag ska jag i alla fall på tjejmiddag. Ska bli jätteskoj. Längesen jag var ute med bara tjejkompisar. Bjuden på mat blir man oxå, så lyxigt. Det enda jag ska ha med är något att dricka. Och vad det blir har jag ännu inte bestämt. Blev ju så himla dålig förra veckan, så det kanske blir en lugn kväll i kväll. Vi får se!
Livet är för kort!
Livet är bräckligt. När vi har det bra tänker vi inte på det. Vem som helst kan råka ut för vad som helst. När allt går sin gilla gång känns det oftast som om man klarar av allting, livet leker och man njuter för fullt. Sen i ett enda slag kan allt ta slut eller förändras helt och hållet.
Fick igår reda på att en av mina instruktörskolleger, en tjej i sina bästa år, drabbats av en hjärnblödning och ligger inlagd. Nu vet jag inte hur allvarligt det är, men det är väl alltid allvarligt.
En superglad o go tjej med många järn i elden, omtyckt av alla - och poff - så ligger man där! Jag blev mycket chockad.
Det får en att börja fundera...........
Vad är det man vill?
Vad är det man eftersträvar?
Kan man göra mer?
Finns det något att förverkliga?
Nära och kära?
Vänner och bekanta?
Gamla som nya?
Tänker mycket på min kollega och hoppas allt ordnar sig till det bästa!
Högre klass spår-tävling
Ja, då var vi igång med tävlandet igen. Var ju mycket tveksam till att ställa upp på tävlingen. Ronja har nämligen haft lite ont i höfterna igen. Det var förra söndagen. Hon har fått vila ganska mycket i veckan. Tränade bara lite lätt i tisdags och under veckan har hon inte haltat eller varit stel, så jag bestämde mig för att vi kunde försöka ställa upp på årets första spårtävling i Skurup. Dessutom tänkte jag kolla av hur hon skulle klara en hel spårtävling (om vi kom runt hela tävlingen vill säga), om hon skulle hålla. För håller hon inte en hel tävling får jag kanske ge upp tanken på brukstävlingar framöver.
I alla fall gick det väl sådär. Spåret gick bra med 6+ slutet, missade alltså en pinne. Ändå var jag jätterädd för att vi inte hade klarat oss inom tidramen på 30 minuter eftersom hon hade jättesvårt att hitta en mycket svår vinkel i slutet. Det var faktiskt nästan så jag gav upp. Tur jag inte gjorde det, för till slut hittade hon vinkeln o fortsatte spåret galant och vi klarade spåret på 22 minuter. Vi fick 9+9 av domarna. Spårpåsläppet gick galant 10+10 av domarna.
Sen var det dax för uppletande av föremål. När vi kom till det "vanliga" uppletande stället i skogen, hade dom ju skogat och dom fick köra uppletande på ett mycket jobbigt fält istället. Jag tränar ofta på fält med mycket högt gräs, men detta var jättesvårt för hundarna, för alla! Ronja hittade 3 föremål (av 4) och sökte väl sådär. Hon blev mycket mycket trött. Vi belönades med 6+6 och fick bland annat nerdrag för olydnad då hon inte kom hela vägen fram till mig med ett av föremålen utan släppte det där hon stod. Men tycket det var helt okej med tanke på hur jobbig terräng det var.
Tillbaka på klubben skulle vi köra lydnaden med en gång, ingen lunch emellan alltså. Det är ju rätt bra, så man kommer hem i lagom tid, men samtidigt behöver Ronja vila lite mer. Men jag hade ju (som vanligt) näst sista startnummer, så hon kunde vila lite i bilen. Och det gjorde hon verkligen. De andra tyckte hon såg helt slagen ut där hon låg i bilen med solen lysandes på kroppen.
Hela tiden i bilen fick hon ha täcke på sig för att inte stelna till i bakändan.
Vi började med platsliggning med skott för alla. Klarade alla bra. Sen in i bilen med Ronja igen och vänta på min tur för lydnaden.
När jag sen tog ut henne för att värma upp och träna lite var hon väldigt väldigt stel o haltade lite. Ja, det var ju kört med hoppet. Försökte verkligen värma upp henne ordentligt och hon blev bättre i bakändan - slutade halta. Fritt följ gick kanon med 9+8½ . Den ena domaren var dessutom extremt snål med poängen - för alla! Så jag var nöjd med fritt följ. Sen gick det lite upp o ner. Framåtsändande tex fick hon 0 av en domare och 6 av den andra. Han som nollade henne tyckte inte hon gick ut de antal metrarna som krävs från mig. Hon nollade krypet helt för hon ville inte krypa, kröp bara en pytteliten bit, sen satte hon sig upp. Så gör hon aldrig, men har gjort det nu när hon har ont. Nollade även hoppet. Hon vill helt enkelt inte hoppa alls.
Jag bröt hoppet och hoppade sen med henne springande sidanom mig och gjorde det kul. Då hoppade hon men slog i rejält. För mig betyder det att hon verkligen har ont vid hoppet.
Så egentligen var det en ganska bra tävling. Vi blev godkända, men inte uppflyttade (såklart!). Men just nu känns det inte som om vi kan komma vidare heller om Ronja har ont i sin bakdel. Ser ingen ljusning där. Hon hade inte ont när vi åkte dit, men brukstävlingarnas tuffa program gör att hon inte håller en hel tävling. Får ta mig en rejäl funderare på om vi ska fortsätta med brukset eller inte.
Som det känns nu kommer jag nog att satsa på lydnads-tävlingar i stället. Kanske försöka kvala till SM (nästa år). Men än vet jag inte riktigt. Går hon riktigt riktigt bra på lydnaden i brukset så kan hon nolla hoppet och ändå bli uppflyttade till elit-klass. Men är det rätt att pressa henne så med det andra. Och i elit-klass kan vi förmodligen ändå inte klara oss till championat om vi inte har hoppet, så.....!
Ja, som sagt, måste jag fundera på Ronjas framtid. Jag har tränat mycket och hårt sen hon var liten. Vi har kört mycket agility trots hennes höft-fel. Vi har kört bruks med mycket spring i uppletanderutan och 85 cm-hopp i hoppet. Vi har kört jakt med mycket spring och badande i kallt vatten. Vi har kört mycket lydnad och mycket mycket annat. Det är klart att det sliter på hennes höfter.
Har uppdaterat hemsidan med resultaten som du kan kolla in här>>
Sanningen om att ha hund...!
Att ha hund är underbart. Man har alltid en trogen vän hemma, som dessutom alltid är glad och avgudar en. Men kommer ut i naturen och får dessutom massor av motion på köpet. Man lär känna otroligt många trevliga människor - både med och utan hund.
Klart, det kostar lite oxå. Försäkringar är dyra - och det måste man ju ha. Maten är inte heller så billig, framförallt om hunden är av större ras som äter en del. Någon nu leksaker köper man varje gång man är i djuraffären och måste köpa mat.
Men sen kommer det som inte är så positivt med att vara hundägare.
I morse var jag då ute med min käraste Ronja. Hon är en duktig och lydig hund som följer mig troget överallt, utan koppel.
Vi promenerade på ett fält som går mot skogen. Hon sprang bakom mig. Jag vände mig om - och hon var inte där. Jag kallade. Inget hände. Kallade igen. Inget hände. Tänkte att hon förmodligen sprungit ner till ån för att ta ett dopp. Gick tillbaka, nerför en lite slänt och där var hon - rullade sig i något jätteäckligt. Jättelycklig kom hon springandes till mig och ville stryka sig mot mina byxor. isch! Nä! Hon stank!
När vi kom hem var det bad som gällde. Gillade hon inte alls, för hon tyckte hon luktade sååååå gott. Men det blev bad.
På eftermiddagen var jag och kompisen ute en superlång runda i skogen med våra små älsklingar. Där hade dom skogat och stora maskiner hade kört överallt och dessutom har det ju regnat något kopiöst den senaste tiden. Det betydde att det var jättelerigt överallt, stora lerpölar som min älskade labrador bara älskar att plöja genom. Lilla Ella, som är en fin hund, ville inte alls gå genom den äckliga sörjan, så hon gick fint sidanom. Men har man en labrador så måste dom bara hoppa i alla vatten pölar och lersörjor dom ser.
Tillbaka vid bilen ville jag knappt låta henne hoppa in i buren med tanke på vilket jobb det skulle bli att städa sen. Men hon fick ju hoppa in. Väl hemma var det in i duschen en gång till för att få bort lerklumparna som satt fast överallt.
Det är jättehärligt att ha hund!
Trött trött trött
Måndag kväll - utbildade en tjej i InDesign.
Tisdag kväll - tränade Ronja på klubben med träningskompisar
Onsdag kväll - höll kurs på brukshundklubben
Trött trött trött! Inatt ska jag sova ut!
Som sagt har jag en ny kurs på gång på klubben. Eller håller faktiskt en halv kurs. Eller det är en hel kurs, men jag håller i halva delen av kursen. Det är en spårkurs som P-O o Tommy håller i. Jag håller i lydnads-delen av kursen, brukslydnad. Min del av kursen startade igår och jag har för första gången fått en hjälpinstruktör till min hjälp. Jättekul och jätteskönt. Nu kan man vara överallt på en gång. Eftersom jag lägger upp kursen som en träningsgrupp där deltagarna tränar i små grupper blir det en massa spring mellan grupperna. Så en hjälpinstruktör är guld värd.
Ett frieri?
Fick idag Trelleborgs Allehanda på jobb. Personligen adresserad till mig från en gammal arbetskamrat från Sydsvenskan-tiden som idag arbetar på TA.
På första sidan, med texten mot mig stod det;
Vill du gifta dig med mig?
Ääähhhh, blev lite paff, kanske något smickrad. Undra om det var ett riktigt frieri?
Senare, fick jag ett mail. Det var ett vykort. En länk man skulle trycka på för att öppna vykortet. Vykortet öppnade sig och en bild på en gullig katt dyker upp! Texten löd (på väldigt dålig engelska);
You received a postcard from person that want to be incognito. It may be your old friend or present lover. Just send this card to friends and may be you will know who is that mysterious sender.
Som avsändare stod det; Postcard from stranger received
Någon som kan förklara?
En hund till, kanske...
Men i alla fall, när jag var nästan ända hemma sprang en hund fram till Ronja. Kände genast igen hunden som en tidigare rymmare som jag tagit hand om som bor i andra änden av Genarp. Tittade och tittade efter husse, men ingen husse i sikte. Kopplade då hunden och gick hemåt. Ingen husse i sikte. Såg att den hade halsband på sig, tog av det och såg att där faktiskt stod ett telefonnummer på.
Ringde upp numret, det var ägarens bror. Berättade att jag hade hunden och att brodern kunde ringa mig för avhämtning hemma.
Ronja var inte alls med på noterna och ville jaga iväg hunden hela tiden. Sur o vresig var hon och ville inte alls släppa in honom hemma. Band upp honom i grovköket och inväntade husse som kom efter ca 20 minuter och hämtade sin rymmarhund.
Nej, Ronja ville inte alls att jag skulle ha en hund till.
Dagens träningspass
I Österrike var det -10 grader när vi anlände. Och där var inte alls kallt, bara hög härlig luft!
I eftermiddags tänkte jag då ta ett lydnads träningspass med Ronja, men eftersom konerna flög hej vilt brydde jag mig inte om det utan tog med uppletande-väskan med ut istället. Körde alltså ett litet uppletande av föremål med Ronja. Inte sådär jätteavancerat, jag var ju ensam så det var bara min doft i den vallade rutan och min doft på föremålen, men det var mest hennes tempo och raka skick jag ville träna. Och att hon går ut varje gång jag skickar. Sen har vi inte tränat uppletande sen i höstas, så det behövs.
La en liten ruta som var ca 50 m på djupet och kanske 20 m på bredden. Där la jag ut 4 föremål på linje, detta för att få henne att gå ut varje gång på samma ställe trots att hon sökt av området redan. Hon ska veta att även om hon hittar föremål nära, kan det finnas fler föremål därute och likadant om hon hittar första föremålet långt ut.
Ronja tyckte det var skitkul och gick ut jättefint alla skicken. Sista skicket gick hon först lite snett, men sen in i rutan igen och sökte av resten fint. Hon höll fint tempo både ut och in varje gång. En mycket lyckad uppletande-träning med andra ord. Kul.
Så var det idag
Kompisens hund fick dels ett viltspår lagt av mig och dels ett godisspår lagt av henne. Det gick bra, men viltspåret var Ellas favorit - helt klart.
Ensam hemma nu ikväll med ett glas vin. Sitter o leker med datorn (som vanligt). Har återigen haft kontakt med en (mycket) gammal vän som nu bor "over there" som jag precis fått kontakt med efter 20 år. Det är så himla kul att kunna prata med honom igen, precis som om det var igår vi träffades sist. Internet är fantastiskt på det viset. Så nu väntar jag bara på att "de andra" gamla vännerna börjar hålla kontakten igen.