Distriktsmästerskapet?

Igår tränade jag o Ronja tillsammans med Linda och Foppa och Lidas. Det är så härligt att se Lidas, 8 månader, träna. Det spritter i hela kroppen på honom och han vill bara göra något hela hela tiden. Han var ju såååå gullig. Linda tyckte jag skulle satsa på ny valp och visst blir man sugen när man ser en sådan som Lidas. Men nej, det får nog vänta ett tag till. Vi får se!

Tränade i alla fall lite fritt följ - gick jättebra med raka sittningar och fina sidoförflyttningar, rutan - som gick kanonbra, "dum-rutan" - gick oxå bra med snabba stå/sitt/ligg, fjärrdirigering - jättebra, hopp - gick, men hon slår i hela tiden, jobbigt. Tränade även vittringsapportering. Har ju stora problem där att Ronja vill "smaka" alla pinnarna innan hon bestämmer sig för min. Första gången, när pinnarna låg utlagda på rad, gjorde hon så. Vi bytte pinnar. Linda la dom i cirkel - då gick det kanon. Hon bara nosade på alla och tog min pinne. Varför gör hon inte så varje gång? Får försöka luska ut ett annat sätt att träna så hon gör rätt varje gång. Kanske ska pinnarna ligga mycket närmare varandra så hon ser dom när hon kommer ut till dom?

I alla fall så gick rutan och fritt följ så bra att jag funderar på om vi ska anmäla oss till DM i april. Kom med förra året, men då tackade jag nej pga spårtävling samma dag som jag kom med på. I år ligger DM på min klubb, så då känns det lite mer spånnande att vara med. Får se. Blir det kval har jag inget att komma med eftersom jag inte tävlade lydnad alls förra året. Men får väl anmäla mig. Har lite tid kvar att fundera och träna.


Äntligen sol!

Så kom äntligen en dag där solen visade sig från sin bästa sida. Efter alla mulna, regniga, trista dagar gör solen att man verkligen piggnar till ordentligt.
Tog en långpromenad idag på ca 1,5 timme. Ronja och jag njöt i fulla drag. Trötta blev vi oxå. Och smutsiga. Främst Ronja. Var tvungen att duscha av henne när vi kom hem. Just nu ligger hon o solar sig torr på terrassen.

Igår höll jag mig till min "gamla vanliga" vinsort och hade inga som helst migrän-känningar idag. Hmmm, undra om jag vågar dricka flaska nummer 2 av de vinet jag drack i fredags. Får kanske ha det som bjud-vin och hålla mig till de beprövade sorterna. Lite trist med tanke på att det var så gott. Får se om jag offrar mig.

Creative Zen

"Musik ska byggas utav glädje, utav glädje bygger man musik...." (Lill Lindfors).

Jag älskar musik. Musik har varit en stor del av mitt liv... länge! Jag lyssnar på musik dagligen, nästan alltid. När jag jobbar, när jag motionerar, när jag ska somna, när jag äls....., ja ni förstår. Mitt liv hade varit mycket fattigare utan musik. Jag lyssnar på det mesta. I tonåren var det allt ifrån Ebba Grön, Noice till Gyllene Tider, Docent Död, Magnum Bonum, Tomas Ledin, för att nämna några svenska artiser. 800 grader är fortfarande en höjdarlåt, tycker jag.
Idag lyssnar jag på allt från Bruce Springsteen, ZZ Top, U2, Bon Jovi till Akon, Alisha Keys, Timbuktu och Thomas Helmig - alltså allätare av musik. Förutom att jag lyssnat på musik via radio, kassetter, freestyle, CD och DVD har olika konserter kantat mitt liv. Jag har sett allt ifrån Ratata, Micke Rickfors, Mats Ronander, Tomas Ledin, Sanne Salomensen till Toto, Eagles, Paul McCartney, Bruce Springsteen, Smokie, John Fogerty, Thomas Helmig, Elton John och många många fler som jag inte kommer på precis nu. En av de största som jag har starkast minne ifrån är min första Springsteen konsert, den 8 juni 1985 på Ullevi. Efter det var Ullevi tvungen att byggas om pga sättningar från just den konserten. Kanske är det den bästa konserten för mig för att det var min första stora konsert jag var på, eller så var det för en viss kille som var med mig där. Inte vet jag. Mina 2 andra Springsteen-konserter har varit nästan lika omtumlande för mig. Förmodligen för att jag då fått uppleva dom så nära scenen.
Mina barn är uppvuxna med musik i huset alltid. Här är aldrig tyst. Det är det värsta jag vet, när det är tyst. Jag måste ha musik runt mig nästan hela tiden. Jag älskar musik.

Så, idag, införskaffade jag då en ny MP3 spelare för att kunna uppleva min musik mycket mer. Min förra MP3 var på 2 GB och på den tiden jag köpte den var det mycket och räckte gott o väl till för mina behov. Men idag får knappt 1/3 av min musik plats på den och varje gång jag får ny musik måste jag prioritera vad som ska vara med och vad som ska bort. Jag gillar det inte alls. Så mina nya MP3, en Creative Zen på 8 GB med extra minnesplats, kommer säkert att leva upp till mina förväntningar i några år. Idag tar min musik upp ungefär 6 GB. Och jag är en sån som vill ha all min musik på min MP3 (och det kan barnen inte alls förstå).

Såhär ser min nya kärlek ut!

Idag var egentligen dags för spårträning. Men när jag tittade på vädret igår, så fanns det inte mycket inspiration till att åka ut i skogen idag för någon spårträning. Så det blev att jag stannade hemma och ägnade förmiddagen åt damernas storslalom (som inte gick så bra för svenskarna, men som var mycket trevligare än skogen). På eftermiddagen var jag och Ronja ute en lång tur i skogen. Det var riktigt kletigt och blött och träden knakade oroväckande i den hårda blåsten. Spångarna över ån var glashala och man fick verkligen ta det försiktigt. Men ändå var det en härlig tur. Jag och Ronja helt ensamma i skogen. Skogen är ändå helt underbar, trots att det blåste halv storm och det dessutom började regna. Jag älskar skogen!
Annars blev dagen inte roligare än så. Får se om jag kan träna lite med Ronja imorgon istället.

Annars var förmiddagen en migrän-förmiddag. Förstod inte riktigt varför. Det var ingen migrän-dag idag egentligen. Fast det vet man ju aldrig. Men sen kom jag på att jag igår kväll drack en flaska rött vin. En ny sort som jag inte druckit tidigare. Förmodligen gav den mig migränen. Migrän-nässpray och lite vila gav effekt för att ta bort den. Men det är inte kul. Så idag håller jag mig till min "gamla vanliga sort" av rött vin. Vågar inte utmana ödet.


Jan Gyllensten

Var på en föreläsning på Svedala Brukshundklubb i går, för Jan Gyllensten.
Fd polis och polishundförare, utbildare och inköpare av polishundar, L-testledare, mentaltestbeskrivare inom SBK, deltagit i flertalet bruks-SM, föredragshållare och numera fotograf. Det var bara en liten del av Jans meritlista. I alla fall så höll han föredrag om hundars mentalitet, arv och inlärning. En mycket intressant föreläsning som drog ut på tiden, men det gjorde inget.
Det är så intressant att lyssna på en person som har så stor erfarenhet av olika sorters hundar och olika hundaktiviteter och man blir så inspirerad av sådana människor.

Grattis!

48! En aktningsvärd ålder! Grattis Jörgen på din dag idag!!!!


TRÄNING
Tränade Ronja igår på klubben. Gick strålande.
FRITT FÖLJ; Tränade mest raka sittningar och att bakbenen hängde med genom mycket back med vinklar. Gick jättebra, men det gör det nästan alltid när vi tränar. Tränade dum-rutan samtidigt och koncentrerade mig på snabba sitt-stå-ligg. Gick oxå bra.
RUTAN; perfekt in, sätter sig med en gång när jag kommenderar och blir kvar i mitten. Dom senaste gångerna har rutan gått perfekt. Måste vara för att Linda skällde på mig att jag var slarvig med när jag belönade. Har tänkt mer på att jag ska belöna i precis rätt ögonblick nu och det verkar har hjälpt mycket.
FJÄRRDIRIGERING; Körde mest sitt - stå - ligg för att tjata in backligg som hon helt plötsligt glömt bort hur man gör. Men nu gick det perfekt. Godisskål bakom som belöning. Men där är hon lite lurig för hon lägger sig inte helt ner. Armbågarna vill gärna vara lite över marken så hon snabbt kan rusa iväg till godisskålen. Tränade både nära och fullt avstånd 15 m. Gick perfekt. Sista gången körde jag sitt-stå-ligg-sitt-stå-ligg och beröm. Gick jättebra!
SKALL; Har ju haft problem hela tiden med att hon mer buffar än skäller. Har lagt mycket krut i att hon skäller ordentligt och rent och inte tittat så mycket på hur hon utför momentet. Men eftersom hon flyttar sig lite innan första skallet har jag på sistone velat lägga ner lite mer träning på det. Men det är känsligt. Försöker nätt visa med handen att hon ska sitta kvar när hon börjar skälla. Men då blir hon så osäker och skäller inte alls. Får göra om flera gånger. Till sist funkar det med klick för varje skall. Men det är för mycket hjälp. Får se om jag ska bry mig om det eller bara koncentrera mig på att hon skäller bra eftersom hon är så osäker.
HOPP; Detta är vårt stora problem. Hindret i brukshoppet är ju ändå 85 cm och min lilla hund är bara ca 54 cm och inte alltför smidig. Själva hoppet i sig är egentligen inget problem. Det är bara det att hon förra året i maj hoppade rakt in i hindret och blev hängande uppe på innan hon ramlade ner. Hon slog sig lite då. Så efter det har hon varit väldigt tveksam till hindret. Men oftast går det bra utom på tävling där hon inte hoppat alls de senaste gångerna. Men när jag tränar brukar det gå bra. Satte ut godisskål bakom hindret för att få henne långt från hindret. Kommenderade hopp och hon hoppade superfint. Sitt ute vid godiset. Hopp för att hoppa tillbaka. Hon tar sats och hoppar men är klumpig och blir nästan hängande uppe på igen och krånglar sig ner. Uuuuhhhhh..... det ska ju inte hända! Lugnar ner henne lite och gör om hela proceduren. Hopp ut till godisskål går jättebra. Hopp tillbaka till mig och jag flyttar mig samtidigt lite bakåt. Hon hoppar perfekt. Fick springa direkt till godisskålen vid väskan och så var träningen slut. Hon måste ha det som en minnesbild att det gått bra. Men vet inte vad jag ska göra med hoppet egentligen.

Dyra mediciner!

Var på Apoteket idag för att fylla på förrådet av migrän-medicin. Jag använder en medicin som heter Zomig och den får jag i både munsönderfallande tablett och nässpray. I varje paket ligger 6 tabletter alternativt 6 nässpray. Dyra som pocker är dom oxå. Jag var tvungen att börja om från scratch med högkostnadskortet. Totalkostnaden blev 813 kr, dvs 67:75 kr/st!!!!!! Gissa om man väntar in i det längsta med att ta en tablett. Jag är ändå ganska förskonad eftersom jag ändå inte tar medicinen så himla ofta.

Tänker ofta på de som måsta medicinera sig varje dag. Okej, alla piller är ju inte lika dyra men ändå. Högkostandskortet är oxå jättebra. Jag kommer ofta snabbt upp i summan och hämtar ut mina sista mediciner helt gratis eller till mycket höga rabatter.

Det jag kan göra för att minimera tablettintaget är att tänka på att dricka mycket (tyvärr hjälper bara vatten i detta läget), äta regelbundet, sova tillräckligt och njuta av livet men inte av för mycket rödvin (eller, det finns faktiskt en del sorter jag klarar av riktigt bra oxå).
Ibland räcker det förstås inte. Men i helgen funkade det bra. Jag hade lite migrän hela helgen. Inte så det blev sådär jättejobbigt, men ändå så jag kände mig tvungen att ta min medicin. Så i fredags tog jag en tablett innan jag gick hem från jobb. Väl hemma var migränen borta. Kanon! Kunde ju passa på att dricka flera glas gott vin då. Lördag efter spårträningen kom migränkänningen tillbaka. Tablett igen. Och vips kunde jag dricka mer vin på kvällen. Söndag innan vi skulle åka till mamma återkom migränen. Den var ganska kraftig. Inga tabletter hemma. Tog nässpray. När jag kom dit var migränen borta. Men jag lugnade mig med vinet och höll mig till vatten. Skulle ju ändå köra hem senare.
Ibland är det en mirakelmedicin som är dyrare än vinet!!!!

Spårträning

Första spårträningen för i år för vår del. Riktigt kul! Inte för att jag var så himla inspirerad igår att sätta klockan på ringning kl 7 för att träna eftersom regnet öste ner och vinden blåste halv storm när jag gick och la mig. Trött var jag i morse, men vädret såg i alla fall lite bättre ut.
Idag tränade Ronja och jag tillsammans med Carat och Axa och deras hussar. Axa's husse la vårt spår. Axa's husse är bruksdomare och jag och Ronja har tävlat för honom några gånger, men han har aldrig sett Ronja spåra, eftersom domarna inte följer med ut i spåret. Det var oxå första gången vi tränade spår tillsammans. Han tyckte i alla fall att Ronja var en kanonspårhund och att spåret han lade idag var alldeles för lätt för Ronja. När spåret blev lite svårare koncentrerade hon sig oxå bättre. Och då var spåret ändå lagt som ett helt vanligt högre klass spår, kanske något kortare. Och visst, jag håller nog med! Får tänka på det när vi spårar hädanefter. Trots det missade hon en pinne i spåret. Det var en naturpinne som hon inte alls brydde sig om. Något att tänka på i vår träning. Variera vanliga pinnar med naturpinnar samt andra föremål.

Sen var det en fröjd att se Axa spåra eftersom där mest låg föremål ute spåret (som jag lagt), bla en pytteliten tomhylsa som hon så fint markerade genom att lägga sig. Synd bara att husse sen inte hittade hylsan bland alla löven :-).

Tack för hjälpen killar. Många bra tips fick jag!

Sen uppdatering...???

Ja, vad ska jag säga. Jobbig vecka, ingen inspiration...
Men måste nu berätta om förra fredagen. Sån uppståndelse har vi inte ofta här i byn. Och händer det dessutom hemma hos oss, så blir det ännu mer spännande.
Äldsta dotterns pojkvän skulle sova över. Har han gjort några gånger, så det var inget konstigt. Jag gick o la mig ganska tidigt, mannen vid midnatt. Kl 4 på natten (eller tidig morgon) väcker dottern oss och säger att pojkvännen har svårt att andas. Va? Man är ju yrvaken den tiden. Jo, han fick knappt luft och det hade hållit på i ca 1 timme. Upp och kolla pojkvännen. Jo, han hade andnöd. Stor andnöd. Lät som astma eller något sånt. Var även svårt att få kontakt med honom, men vi fick fram att han inte hade astma eller allergi (jag tänkte ju på Ronja). Han hade dessutom jätteont i bröstet. Vi fick ringa hans föräldrar. Som knappt förstod vad vi sa (de är danskar och ringer man då mitt i natten....). Men till slut förstod dom och dom skulle köra ut till oss med en gång. Det tar ca 20-25 min från stan ut till oss. Men när det gått ungefär 10 min till så verkade det som om han skulle sluta andas. Vi fick panik. Jag sa åt mannen att ringa 112. Jag fick putta på pojkvännen några gånger, så andades han igen. Försökte få honom att andas lugnare andetag, men ingen kontakt. Ringde till föräldrarna igen och sa att ambulans var på väg och att det kanske var bättre att de åkte direkt till akuten i Lund. Så det skulle dom göra. Ambulansen kom. Men såfort ambulanspersonalen kom in i rummet insåg dom att pojkvännen hyperventilerade och att det kanske inte var något större fel på honom. Med stor pondus och kunnighet fick dom kontakt med honom och fick honom även att andas lugnare. Efter ganska lång tid andades han nästan normalt men hade väldigt ont över bröstet. Det bestämdes att han ändå skulle åka med in till akuten, dels för närmare undersökning och dels för att föräldrarna åkt dit. Mannen följde med ambulansen, jag och dottern efter i bilen. (Ska även tillägga att vi kom fram före ambulansen!!!????)
Allt slutade bra, Det var inget större fel på pojkvännen. Läkarna trodde på en kombination av stress och för lite sömn. Av det fick han tryck i bröstet och kände då att han inte kunde andas. Vilken uppståndelse det här var.
Ambulanspersonalen såg även väldigt bekanta ut. Jag kom på att jag sett dom på TV i programmet Livräddarna.



I onsdags var jag på bio. Hade fått biljetter till förhandsvisningen av filmen Försoningen med Keira Knightley av Metro Bostad. Filmen var sådär. Inte dålig men väldigt djup. Kvällen var mycket trevlig och avslutningen speciell. Tack för sällskapet!


Resten av veckan har varit mycket jobbig så jag tänker inte gå närmare in på det.

RSS 2.0