Godaste soppan

I fredags åt vi räkmacka där jag hade gjort en supergod och relativt nyttig dressing till istället för en fet majonnäs.
Räkskalen som blev över från då sparade jag (har jag lärt mig av de stora kockarna att man ska göra!) och gjorde igår en supergod Thai-inspirerad soppa av.

Den var så god o lite ovanlig så jag vill dela med mig av den, så här kommer receptet:  
(Och nä, någon bild har jag inte :-( )


Thailändsk räksoppa med kokosmjölk 4 port

500 g räkor med skal
2 dl tunnstrimlad purjolök
3 dl tunnstrimlad blekselleri (här tog jag lite squash istället)
1 röd paprika i små tärningar
1 röd pepparfrukt, finhackad (mixade röd o grön eftersom jag alltid har det hemma)
3 msk olja
4 tsk Thailändsk röd curry (finns alltid hemma!)
12-15 stora champinjoner (räcker gott och väl med ca 4-5 st, det är ju ändå en räksoppa!)
5 dl räkspad
2 dl kokosmjölk (finns alltid hemma!)
½ tsk salt
1 lime (saften av och ev. rivet skal

Rensa räkorna och koka av skalen i 6 dl vatten ca 10 minuter, under lock. Sila bort skalen.
Fräs purjo, selleri, paprika och pepparfrukt i olja med curry, 5-10 minuter.
Blanda i skivade champinjoneroch fräs till lite.
Häll på räkspad, kokosmjölk, salt och limesaft.
Koka under lock 20-30 minuter. Smaka av!
Fördela räkorna i 4 tallrikar och häll över soppan


Smaklig spis!


Är man lat ska man inte ha hund!

Idag har varit en riktig skitdag!
Halv storm, nordanvind = svinkallt ute, några minusgrader, snöfall och allmänt urtrist väder.
Att gå ut med hunden är inte något man glädjs åt, men något som MÅSTE göras!
Och som mångårig hundägare så är min uppfattning den att vad det än är för väder så måste hunden ut
I princip hur du själv än mår måste hunden ut.
Hunden har inte valt att få komma till dig som familj, den kanske hade valt något bättre om den själv fick välja.
Och vad jag menar med att hunden måste får komma ut är att den måste komma ut och få något typ av motion. Motion kan ju vara olika saker för olika raser och olika personer. Den kan få komma ut och springa med sin förare, den kan få utföra någon typ av tankearbete där hjärnan får "motionera" eller t.o.m både och.

Jag tror att de allra felsta hundar i Sverige får komma ut på flera promenader under en dag med sin förare. Själv anser jag att minst 2 timmar om dagen (uppdelat hur man vill) är minimum för de flesta hundar.
Sen så får man ju anpassa allt efter ras, ålder, förarens möjligheter, hundens hälsa, förarens hälsa osv, men generellt tycker jag det.

Nu under vintern har det varit jättesvårt med långa rundor när snön legat i höga drivor. Har man dessutom en hund som Ronja som har fel på höfterna blir drivorna och stora snöhögar jobbiga och då får man givetvis anpassa motionen till rådande omständigheter.
MEN jag tycker inte blåst ingår under begreppet "rådande omständigheter" om inte hunden är så liten att den flyger bort.
Jag och Ronja var ute en långrunda nu på eftermiddagen. Själv hade jag klätt på mig massor med kläder för jag fryser som faaan. Jag är förkylld och nyser hela tiden och vill helst inte vara ute. Men Ronja hade varit ensam några timmar och bara varit ute en halvlång runda på morgonen.
När jag är på väg hem från rundan passerar jag en stor och mycket fin hundgård. Där satt en hund!
Ingen förare syntes till!
I slutet av hundgården, på vägen står dock en bil med motorn igång.
Jag vet inte, men jag misstänker att föraren satt i bilen medan hunden "motionerades"!!!!

Alltså, jag säger bara; vad finns det för människor? Hur är dom funtade? Och farmförallt; varför har dom hund???
Tror dom verkligen att hunden får motion. Visst var det en stor hundrastgård, men det är väl ingen som verkligen tror på att hunden motionerar sig själv i den????
Jag tycket jättesynd om hunden och när den såg oss gå förbi blev den jätteglad och sprang fram och tillbaka längs staketet.
Tilläggas kan att det såg ut att vara någon typ av labradorkorsning eller jakt-labbe, alltså en hund som kräver ganska mycket motion och hjärngympa för att må riktigt bra.

När man ser Cesar Millans hundprogram undrar man ofta hur amerikanare är funtade eftersom de flesta av de hundar han "hjälper" inte alls blir motionerade och att vi här i Sverige förstår lite mer om hundhållning, men så fel man kan ha.
Gissa om man känner sig uppgiven ibland.


Bara för att det ska skrivas!

Ja, som vanligt tycker jag väl inte att jag har något speciellt jag egentligen vill blogga om, men det var ju längesen bloggen uppdaterades så några rader får jag nog skriva.

Jag har ju fått bortopererat 2 leverfläckar på ryggen och har nu fått tagit bort stygnen så nu kan jag träna för fullt igen. Det var jobbigt att inte kunna träna som vanligt, men man vill ju inte att stygnen ska gå upp och ge fula ärr! Nu ska jag tejpa ärren några månader för att de ska bli så fint som möjligt.

Pernilla fortsätter ju sin tatuerarkarriär (!!!) med att tatuera på modiga försökskaniner :-) Nja, så farligt är det inte eftersom hon bara tatuerar sånt som hon vet att hon klarar av.
I alla fall så har nu lillasyster Jenny fått sin första tatuering av Pernilla. Jenny har alltid sagt att hon inte vill ha någon tatuering men eftersom det är storasyster som tatuerar så ville hon ha en. Men hon var ju tvungen att ha tillstånd av mamma och pappa då Pernilla inte ville tatuera dom som är under 18. Men hon fyller ju 18 i september så jag tyckte inte det någon big deal.

Så här fin blev Jennys tatuering:


Och snart ska hon få göra en tatuering på mig.
När vi kan hitta en lämplig dag och tid och det kommer inte att bli någon text.


RSS 2.0