.

La ut 2 spår, varav ett godisspår, därefter gick vi en liten sväng med hundarna så att spåren skulle ligga lite. Det är ju inte precis så man brukar göra med valpar som är helt nya i spårträningen, men eftersom Lykka är så himla ivrig och vill iväg till sin leksak, så bara rusar hon iväg åt vilket håll som helst och glömmer ta ner nosen i marken utan försöker få in leksaken som vindvittring i luften.

Det var därför jag ville att spåret skulle ligga lite.

Nåja, nu blev det nog att det låg lite för länge egentligen för en sån liten valp, men det verkade fungera.

När jag kom tillbaka försöket jag peppa upp henne med att fråga var leksaken var och om vi skulle hitta den. Jag la spår där jag spårat tidigare så hon förstod att vi skulle hämta leksaken. Kom till första spåret, hade markerat bra i marken genom att sparka upp grästuvor. Men godiset!!! Var fanns godiset i början av spåret????

Misstänkte startk en annan hund :-(

I alla fall var hon helt yr och visste inte alls vad hon skulle göra. Hon försökte springa åt än det ena hållet och än det andra. Tog väl ungefär 1-2 minuter innan nosen åkte ner i backen och hon förmodligen fick vittring på något och drog iväg i världens takt mot leksaken.

Yeah, det funkade :-)

Nästa spår var ju godisspåret!

Kom till början som jag oxå markerat väl (tack och lov) och hittade inga godisbitar alls. Hade lagt dom VÄLDIGT tätt i spåret, men hittade inga alls :-( Ja, ja sånt man får räkna med när man bor i tättbebyggda områden väl!

Men nu förstod hon att nosen skulle ner i marken med en gång och hon drog iväg som en oxe och hittade slutet fort!!!

Sambon tyckte jag skulle lägga ytterligare spår eftersom någon annan hade klampat omkring i våra spår, dessutom med hund. Så jag la ett spår till. Inget godisspår. La godis i början och i spårslutet.

Sen väntade vi. Lekte lite, lät Ronja leta godis osv. Spåret kanske låg i 5-7 minuter, sen gick vi bort till det och Lykka visste precis vad som väntade och drog som bara den till spåret.

Väl där kom nosen i backen med en gång och iväg!

Gick jättabra!!!!

Glad matte.

Men hon drar jättemycket. Måste skaffa en spårsele till henne, vill ju inte hålla henne tillbaka mer än nödvändigt när hon är så ivrig.

Träningen var i alla fall mycket givande idag och jag kommer att lägga upp det så framöver.

Vi leker även mycket med metallapportern. Eller, den ligger på golvet hemma och Lykka älskar att hämta den och putta iväg den och hämta den och putta iväg den och hämta den osv. Jättekul att hon inte tycker den är rälig. Men hon har även börjat bita på "knutorna" på metallen. Men då tar jag den ifrån hennna. Inget bitande ens på en metall-apport!