.

Det är spännande att följa.

Måste bara berätta hur duktig Lykka är när vi tränar.

Sitt och ligg med stanna kvar går perfekt. Hon kan stanna längre tider och jag kan gå ca 4-5 m ifrån :-)

Men det hon nog är allra bäst på är fot-gående. Hon är så himla duktig en riktig stjärna.

Nåja, hon har ju noll koll på att hon har en bakdel, men det får komma efterhand. Men vad jag menar är att hon är mycket följsam, har otroligt bra kontakt och håller fin position (ja, förutom bakdelen då).

Högersvängar och helt om svängar går fantastiskt bra. Vänster har vi inte provat så många gånger, vi tar ett steg i taget. Men alltså, det är så kul att hon har ett bra fritt-följ :-)

Vad som inte går så bra är att spåra! Ja, inte för att Lykka inte spårar och hon hittar alltid slutet, men hon är så otroligt het och vild i spåret och far fram och tillbaka och helt plötsligt, ja, där är ett spår och så går vi några steg och så far hon hit och dit igen och lyckas hitta fram till spåret igen. Och fast vi nu tränat så mycket spår så verkar hon inte lugna sig.

Jag har både gjort längre spår och låtit dom ligga längre. Gjort kortare spår som legat länge. Haft korta spår som inte legat så länge. Haft godisspår, men hon är så inriktad på slutet så trots att hon är världens matvrak, struntar hon i godiset.

Vet inte riktigt hur jag ska få henna att lugna ner sig och vet faktiskt inte riktigt om hon förstår vad hon egentligen gör.

Men som sagt, hon hittar alltid spåret och slutet hur långt det än har varit och hur länge det än legat och fast jag lagt in både en och två vinklar. I vinklarna får hon ibland lite problem och jag får hjälpa henne lite grann ibland.

Egentligen skulle jag väl vara glad att hon är så duktig och både kan ha rätt så långa spår som legat länge o har vinklar trots att hon är så ung, men hon behöver lugna ner sig för att bli säker på spåret och fokusera på spåret.

Vi har även så smått börjat med vittringsapportering. Eller vad man ska kalla det när man bara har en apport med min doft på till en början. Gömmer den i högt gräs så hon inte ser den och låter henne leta upp den. Nästa steg ska bli att jag har en apport med min doft på en steril apport och försöka få henna att ta "min".

Såhär började jag inte med Ronja, men tänkte testa denna nya metod som jag upptäckte när sambon kastade pinnar i högt gräs till henne. Hans pinne hamnade sidan om en annan och hon tog den med hans doft på. Så vi testar och ser om det kan funka.

Hon är trots allt en otroligt duktig hund som är lättjobbad och har lätt för att ta kontakt och behålla den. Hon tycker det är roligt när vi jobbar tillsammans och gillar att utföra olika saker/moment. Och det där med spåret hoppas jag ska ge sig själv lite när hon blir äldre, men jag tror faktiskt inte hon kommer att bli en så bra spårhund som Ronja. Det verkar mer som om hon har fallenhet för sök, men det är ju inte jag så intresserad av :-(

Osså har vi kunnat ta bort grindarna här hemma när vi är hemma. Inget Fort Nox mer. Ja, på nätterna och när vi inte är hemma, men då ser vi inte det ju :-)