Hunden gillar inte promenader!
Sen Ronja blev så himla kass i sin bakkärra så har hon inte alls tyckt det är kul att gå ut och gå!
Eller, det kanske inte är riktigt helt sant!
Förr när jag tränade Ronja och tävlade så tyckte hon det var urtrist att BARA gå ut en vanlig promenadrunda även om den alltid skedde i rask takt så jag oxå fick motion.
Sen jag slutade träna henne för ca 2 år sedan så har hon vant sig och tycker väl att rundorna är ganska kul dom med. Alltid pigg på att följa med ut och så, fast det är klart att i vissa fall har tempot varit väldigt långsamt från hennes håll. Men hon har tyckt om att komma ut!
Men nu!!!
Det syns på hela henne att hon inte tycker om att gå ut på promenader.
Visst, när vi ska ut och jag klär på mig hundkläderna så blir hon till sig och tycker det är jättekul, men det är nog mest för att hon vill följa med. Väl ut så blir det som en bromskloss och svanser bara hänger rakt ner.
Och alla som känner till något om labradorer vet att svansen alltid viftar! Tempot blir ju därefter oxå. Nu verkar hon absolut inte ha ont i benen och hon går ganska bra. Förstår att vi inte kan gå i rasande tempo som tidigare, men nu drar man runt henne i kopplet på hela rundan. Det känns jättejobbigt och trist! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Tar ibland med mig lite godis som jag slänger ut o hon får leta upp. Men med tanke på hennes tillstånd får hon inte äta så mycket. Hon ska bantas bantas och bantas.
Lite gurkbitar får hon dock söka ibland, men även det är mat!
Ny miljö funkar oxå ganska bra, men jag kan inte varje runda varje dag åka ut till nya ställen för att vi ska ut och gå.
Någon som har några bra tips på vad jag kan göra för att få Ronja att tycka promenaderna är roliga igen????
Just nu känns allt hopplöst. Man vill inte ha en hund som tappat suget på livet. Och den kan inte funka så att vi bara går ut precis de nödvändiga turerna och sen ligger hon bara och sover här hemma.
Höjdpunkterna i livet är fortfarande M A T!!! Och så vi! Och så bara hon vår vara med. Men det räcker inte. Hon måste få motion för att kroppen ska funka. Hon har även blivit så mycket mer "mammig" än tidigare. Alla som känner henne vet att hon alltid varit "mammig", men nu är det mycket värre!
Jag förstår ju att hon inte känner sig bra, att hon förmodligen känner att hon inte kan och orkar längre, men allt annat verkar ju funka bra nu när hon går på mediciner. Varför tycker hon inte om att gå ut????
Godissök
Eller, det kanske inte är riktigt helt sant!
Förr när jag tränade Ronja och tävlade så tyckte hon det var urtrist att BARA gå ut en vanlig promenadrunda även om den alltid skedde i rask takt så jag oxå fick motion.
Sen jag slutade träna henne för ca 2 år sedan så har hon vant sig och tycker väl att rundorna är ganska kul dom med. Alltid pigg på att följa med ut och så, fast det är klart att i vissa fall har tempot varit väldigt långsamt från hennes håll. Men hon har tyckt om att komma ut!
Men nu!!!
Det syns på hela henne att hon inte tycker om att gå ut på promenader.
Visst, när vi ska ut och jag klär på mig hundkläderna så blir hon till sig och tycker det är jättekul, men det är nog mest för att hon vill följa med. Väl ut så blir det som en bromskloss och svanser bara hänger rakt ner.
Och alla som känner till något om labradorer vet att svansen alltid viftar! Tempot blir ju därefter oxå. Nu verkar hon absolut inte ha ont i benen och hon går ganska bra. Förstår att vi inte kan gå i rasande tempo som tidigare, men nu drar man runt henne i kopplet på hela rundan. Det känns jättejobbigt och trist! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Tar ibland med mig lite godis som jag slänger ut o hon får leta upp. Men med tanke på hennes tillstånd får hon inte äta så mycket. Hon ska bantas bantas och bantas.
Lite gurkbitar får hon dock söka ibland, men även det är mat!
Ny miljö funkar oxå ganska bra, men jag kan inte varje runda varje dag åka ut till nya ställen för att vi ska ut och gå.
Någon som har några bra tips på vad jag kan göra för att få Ronja att tycka promenaderna är roliga igen????
Just nu känns allt hopplöst. Man vill inte ha en hund som tappat suget på livet. Och den kan inte funka så att vi bara går ut precis de nödvändiga turerna och sen ligger hon bara och sover här hemma.
Höjdpunkterna i livet är fortfarande M A T!!! Och så vi! Och så bara hon vår vara med. Men det räcker inte. Hon måste få motion för att kroppen ska funka. Hon har även blivit så mycket mer "mammig" än tidigare. Alla som känner henne vet att hon alltid varit "mammig", men nu är det mycket värre!
Jag förstår ju att hon inte känner sig bra, att hon förmodligen känner att hon inte kan och orkar längre, men allt annat verkar ju funka bra nu när hon går på mediciner. Varför tycker hon inte om att gå ut????
Godissök
Kommentarer
Postat av: jenny
*Promenad tillsammans med andra hundar?
*Små uppletande av saker/dig/sambon?
*Godisspår som hon får se att du lägger och sen tar ni det på nästa promenad?
Men sen är det väl så att man får acceptera när ens hund blir gammal eller lite skröplig att deras energinivå sjunker och behovet av att sova öka. Er största kvalitetstid tillsammans får kanske ligga inomhus med kel och gos och samvaro så att hon inte bara ligger ensam i puffen och sover när hon är inne. Massage, borstning om hon gillar det. Till sommaren kan man ju ta med filt ut och ligga ute och ha det bra tillsammans i skuggan. Kort promenad med picknick. Hoppas du hittar sätt att känna glädje med Ronja.
Kram Jenny
Trackback
