.

Såhär ser Lykka ut 9 veckor gammal.

Ett energiknippe av stora mått som hela tiden vill stoppa något i munnen.

Om det sen är metallapporten :-) eller gamla uttjänta snusportioner :-( spelar inte så stor roll.

Metallapporten uppmuntras flitigt.

Vi tränar redan inför framtiden; kontaktövningar, sitt, fot, ingångar, inkallning, leta godis, spår och lite annat.

Det går väl lite si och så. Det är ju bara lek än så länge. Lek och mycket godis.

Men inser att det är ursvårt att belöna i exakt rätt ögonblick när hon tappar godiset jag ger henne :-¤

Använder klicker och hon har väl nästan lärt sig betydelsen av den redan.

Och att jag är en godisautomat har hon oxå lärt sig :-D

Hon är i alla fall en härlig tjej med mycket motor och ganska stor egen vilja. Modigare än Ronja var i den åldern och kanske t.o.m lite mer nyfiken. På både gott och ont!

Ronja är inte speciellt förtjust i detta lilla yrväder, men det går bättre och bättre och idag fick Lykka t.o.m ligga så passa nära Ronja att hon kunde ha huvudet på hennes kropp. En liten stund i alla fall :-)

Det är väl tur att vi ställde Ronjas korg i hallen precis vid köket så att hon kan kolla in allt som händer i köket när vi är där och fixar med maten :-)

Ja, så man absolut inte missar när något ramlar ner!!!