.

Och jag vet inte hur jag ska komma upp igen.

Just nu får jag ta en timme i taget. Att se framåt ger mig heller inga ljusglimtar.

Varför ska man må så här?

Det enda jag kan se är att om kanske kanske några månader kan det komma att kännas något bättre - om jag har tur och orkar ta tag i saker och ting själv!

"Du kan inte alltid stanna i din egen hörna av skogen och vänta på att andra ska komma till dig. Du måste gå till dem ibland också."