.

Ronja o jag tävlade idag i högre klass spår.
Jag var väldigt väldigt tveksam till om jag över huvud taget skulle ställa upp eller inte, för Ronja är inte riktigt i form och har inte varit på ett bra tag. Men efter bra träningstillfällen i veckan, bestämde jag mig för att ställa upp ändå.
Och det ångrar jag nästan nu.

Vi fick startnummer 1 (som jag alltid önskar mig men alltid lyckas få sista startnummer), vädret var perfekt, spårmarkerna perfekta och ja, allt perfekt för en härlig tävlingsdag.
Det började med påsläppet där Ronja ska leta upp var spåret går och i vilken riktning. Hon hittade spåret ganska snabbt och drog iväg. Tävlingsledaren ropar "bakspår", alltså hon spårade åt fel håll. Men det var ju bara att vända henne och få henne att ta upp samma spår och spåra åt andra hållet.
Men där började det att krångla. Hon hittade inte spåret igen, eller något. Efter ett bra tag fick hon i alla fall upp spåret och vi kunde fortsätta. Puh, det var i sista minuten innan vi hade blivit påvisade spåret. Men men.......
Modet sjönk på mig, för detta påsläppet kunde inte ge mer än max 5 poäng från domarna och då var jag verkligen tvungen att ha fullt på själva språningen för att ha en chans till uppflyttning till elit-klass.
I alla fall gick spåret genom ganska snårig terräng, men inget svårt eller så, men mycket hallonsnår. Perfekta förhållanden. Det tog jättelång tid innan Ronja hittade första pinnen. Andra pinnen gick oxå bra. Tredje pinnen gick bra. Fjärde pinnen hade vi stora problem med. Vi kom till en övergång vid en stig, men övergången var på 2 sidor (vägar) en travbane-stig, ganska bred och med mycket sand. Ronja fick verkligen leta och leta överallt på alla 4 hållen (4-vägskorsning) innan hon följde den ena travbanegrus-stigen med mig långt efter. Tyckte det var konstigt lagt att lägga spåret på en sand-stig, men pinnen låg ca en halvmeter in från sand-stigen på gräset. Ronja hittade den, tittade på mig som var ganska långt efter och fortsatte spåra med pinnen i munnen. Jag var för långt efter tyckte hon.
Jag fick i alla fall stopp på henne och tog pinnen och belönade. Men nu var hon mycket mycket trött. Hon fick vila en liten stund, sen fortsatte vi. Men efter detta jobbiga spår-arbete tog hennes krafter nästan slut. Hon blev väldigt slarvig i vinklarna och missade en flera vinklar så vi var tvungna att gå tillbaka och leta upp spåret igen.
Det tar både på tid och krafterna. Sen hittade hon inte fler pinnar. Vi kom till en större grusväg där hon vill över, men jag misstänkte att spåret inte var lagt över en sån stor grusväg, där vi körde med våra bilar. Men hon vill över, så vi gick över. Efter att ha letat och letat på andra sidan vägen jättelänge, ville hon tillbaka till där vi var från början. Där hittade jag spår av ett spår och släppte på henne på det och det var rätt. Efter mycket om och men hittade hon slutet.
Vad jag kunde se på min egen klocka hade vi överskridit tiden med ca 4-5 minuter, men är ju inte säker på det. Men eftersom Ronja bara hittade 4 pinnar + slutet och det inte skulle räcka till uppflyttning hur bra lydnad vi än hade gjort valde jag att bryta tävlingen där och åka hem. Ronja var helt slut och hade förmodligen inte orkat med något uppletande efter detta spår. Och som sagt, så tror jag inte vi hade kommit dit ändå eftersom jag tror vi överskred max-tiden.
Hon fick mycket beröm vid slut-pinnen och sen packade vi ihop och åkte hem.

Detta var vår sista tävling - i alla fall bruks-tävling. Men tror inte det blir fler lydnadstävlingar heller för vår del, det krävs för mycket av oss båda och Ronja börjar tackla av (ja, jag oxå kanske).

Så nu vill jag ha en ny hund att börja träna med - NUUUUUU!!!!