.

Ja, då var vi igång med tävlandet igen. Var ju mycket tveksam till att ställa upp på tävlingen. Ronja har nämligen haft lite ont i höfterna igen. Det var förra söndagen. Hon har fått vila ganska mycket i veckan. Tränade bara lite lätt i tisdags och under veckan har hon inte haltat eller varit stel, så jag bestämde mig för att vi kunde försöka ställa upp på årets första spårtävling i Skurup. Dessutom tänkte jag kolla av hur hon skulle klara en hel spårtävling (om vi kom runt hela tävlingen vill säga), om hon skulle hålla. För håller hon inte en hel tävling får jag kanske ge upp tanken på brukstävlingar framöver.

I alla fall gick det väl sådär. Spåret gick bra med 6+ slutet, missade alltså en pinne. Ändå var jag jätterädd för att vi inte hade klarat oss inom tidramen på 30 minuter eftersom hon hade jättesvårt att hitta en mycket svår vinkel i slutet. Det var faktiskt nästan så jag gav upp. Tur jag inte gjorde det, för till slut hittade hon vinkeln o fortsatte spåret galant och vi klarade spåret på 22 minuter. Vi fick 9+9 av domarna. Spårpåsläppet gick galant 10+10 av domarna.

Sen var det dax för uppletande av föremål. När vi kom till det "vanliga" uppletande stället i skogen, hade dom ju skogat och dom fick köra uppletande på ett mycket jobbigt fält istället. Jag tränar ofta på fält med mycket högt gräs, men detta var jättesvårt för hundarna, för alla! Ronja hittade 3 föremål (av 4) och sökte väl sådär. Hon blev mycket mycket trött. Vi belönades med 6+6 och fick bland annat nerdrag för olydnad då hon inte kom hela vägen fram till mig med ett av föremålen utan släppte det där hon stod. Men tycket det var helt okej med tanke på hur jobbig terräng det var.

Tillbaka på klubben skulle vi köra lydnaden med en gång, ingen lunch emellan alltså. Det är ju rätt bra, så man kommer hem i lagom tid, men samtidigt behöver Ronja vila lite mer. Men jag hade ju (som vanligt) näst sista startnummer, så hon kunde vila lite i bilen. Och det gjorde hon verkligen. De andra tyckte hon såg helt slagen ut där hon låg i bilen med solen lysandes på kroppen.
Hela tiden i bilen fick hon ha täcke på sig för att inte stelna till i bakändan.
Vi började med platsliggning med skott för alla. Klarade alla bra. Sen in i bilen med Ronja igen och vänta på min tur för lydnaden.
När jag sen tog ut henne för att värma upp och träna lite var hon väldigt väldigt stel o haltade lite. Ja, det var ju kört med hoppet. Försökte verkligen värma upp henne ordentligt och hon blev bättre i bakändan - slutade halta. Fritt följ gick kanon med 9+8½ . Den ena domaren var dessutom extremt snål med poängen - för alla! Så jag var nöjd med fritt följ. Sen gick det lite upp o ner. Framåtsändande tex fick hon 0 av en domare och 6 av den andra. Han som nollade henne tyckte inte hon gick ut de antal metrarna som krävs från mig. Hon nollade krypet helt för hon ville inte krypa, kröp bara en pytteliten bit, sen satte hon sig upp. Så gör hon aldrig, men har gjort det nu när hon har ont. Nollade även hoppet. Hon vill helt enkelt inte hoppa alls.

Jag bröt hoppet och hoppade sen med henne springande sidanom mig och gjorde det kul. Då hoppade hon men slog i rejält. För mig betyder det att hon verkligen har ont vid hoppet.

Så egentligen var det en ganska bra tävling. Vi blev godkända, men inte uppflyttade (såklart!). Men just nu känns det inte som om vi kan komma vidare heller om Ronja har ont i sin bakdel. Ser ingen ljusning där. Hon hade inte ont när vi åkte dit, men brukstävlingarnas tuffa program gör att hon inte håller en hel tävling. Får ta mig en rejäl funderare på om vi ska fortsätta med brukset eller inte.
Som det känns nu kommer jag nog att satsa på lydnads-tävlingar i stället. Kanske försöka kvala till SM (nästa år). Men än vet jag inte riktigt. Går hon riktigt riktigt bra på lydnaden i brukset så kan hon nolla hoppet och ändå bli uppflyttade till elit-klass. Men är det rätt att pressa henne så med det andra. Och i elit-klass kan vi förmodligen ändå inte klara oss till championat om vi inte har hoppet, så.....!

Ja, som sagt, måste jag fundera på Ronjas framtid. Jag har tränat mycket och hårt sen hon var liten. Vi har kört mycket agility trots hennes höft-fel. Vi har kört bruks med mycket spring i uppletanderutan och 85 cm-hopp i hoppet. Vi har kört jakt med mycket spring och badande i kallt vatten. Vi har kört mycket lydnad och mycket mycket annat. Det är klart att det sliter på hennes höfter.

Har uppdaterat hemsidan med resultaten som du kan kolla in här>>