Träning utan motivation

Var och tränade på klubben igår. Hade ingen som helst lust att åka dit och sökte anledningar hela tiden till att bara träna hemma-vid. Men eftersom jag gjorde likadant förra veckan när Sverige spelade match i EM och då stannade hemma och eftersom jag ska tävla snart igen, så fick jag ta ett riktigt bra tag om kragen och släpa mig själv in i bilen och åka iväg til klubben.
Givetvis var där nästan ingen. Vad gör folk med sina hundar på sommaren? Jag menar, nu är ju härligaste tiden att träna. Ska man vila dom är vintern bästa tiden. Tycker jag.

I alla fall, så var Leif där och tränade med Ylva. Såg att även Linda var där och tränade Lidas med Foppa i bilen. Jag tänkte bara köra några snabba moment själv och sen köra hem. Men då kom Linda gåendes och sa vad kul att du kom, då kan vi träna ihop. Försökte igen slingra mig, men så blev det. Och det är jag tacksam för. Hade mycket att klaga på, mest att min motivation saknades och att Ronja är slö och tjock. Men vi tränade och hon tipsade mig om många nya saker att tänka på, framförallt vid fritt följ. Men sen är jag sån att har man en hund som är 7 år och tävlat i 6 år, så vet jag inte om jag orkar göra något åt vårt fritt följ längre. Känns ltie meningslöst. Försökte även slingra mig undan nästa tävling, som vi båda är anmälda till, men hon är så himla envis. Vi får se om jag kan komma ifrån tidigare från jobb för att hinna dit.

Annars gick väl träningen ganska bra. Linda påpekade lite småsaker i fritt följ som jag försökte rätta till, bla att jag bestämmer tempot i svängarna, inte Ronja och att ha tempoväxlingar i själva svängen så Ronja aldrig vet om det går snabbt eller långsamt utan MÅSTE följa mig hela tiden. Körde med kort-koppel och fick rätta henne lite då och då eftersom hon är lite slö. Skick till rutan gick jättebra. Bra tempo in i rutan, stannade precis rätt på mitt kommando. La henne (och då kunde hon helt plötsligt ligg?) och gick mot rutan, vändningar och inkallning. Kanon! Sen körde vi apportdirigering, gick oxå bra. Fint åt rätt håll, men anfaller apporten och tuggar lite när hon kommer in med den. Körde bara ingången sen och det gick bra. Vittringspinnarna är vad de är. Hon använder synen istället för näsan och synen. Ser hon inga fler pinnar tar hon bara en i högen och kommer in med den. Andra försöket gick mycket bättre och hon använde nosen hela tiden på alla pinnarna och tog rätt.

Sen körde jag "hopp långt ut". Vi har inte kört hoppet på jättelänge nu och hon var helt förvirrade. Hoppade och stannade precis efter hindret. Gjorde om hoppet säkert 5-6 gånger innan hon förstod att hon skulle springa långt ut efter hindret. Mycket beröm då. Gjorde om igen med full höjd (85 cm) och det gick kanonbra. Måste träna det mer!

Sen körde vi rutan igen som sista moment. Nu var hon så snabb in i rutan att jag inte hann med så när jag skriker stanna har hon hunnit ut ur rutan ingen. Men jag visade med handen och hon gick in igen och jag la henne och mycket beröm.
Därefter var det Lindas tur att träna Foppa. Tur att hon tränar honom efter mig annars hade jag inte haft någon motivation kvar. Dom är så himla duktiga!

Kommentarer
Postat av: Linda

Men karin!

Du får oss att framstå som värsta proffsen, vi är inte bättre än vad ni är, kanske lite mer envisa bara smile

2008-08-01 @ 00:59:28
URL: http://www.goldendays.dinstudio.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0