Sen uppdatering...???
Ja, vad ska jag säga. Jobbig vecka, ingen inspiration...
Men måste nu berätta om förra fredagen. Sån uppståndelse har vi inte ofta här i byn. Och händer det dessutom hemma hos oss, så blir det ännu mer spännande.
Äldsta dotterns pojkvän skulle sova över. Har han gjort några gånger, så det var inget konstigt. Jag gick o la mig ganska tidigt, mannen vid midnatt. Kl 4 på natten (eller tidig morgon) väcker dottern oss och säger att pojkvännen har svårt att andas. Va? Man är ju yrvaken den tiden. Jo, han fick knappt luft och det hade hållit på i ca 1 timme. Upp och kolla pojkvännen. Jo, han hade andnöd. Stor andnöd. Lät som astma eller något sånt. Var även svårt att få kontakt med honom, men vi fick fram att han inte hade astma eller allergi (jag tänkte ju på Ronja). Han hade dessutom jätteont i bröstet. Vi fick ringa hans föräldrar. Som knappt förstod vad vi sa (de är danskar och ringer man då mitt i natten....). Men till slut förstod dom och dom skulle köra ut till oss med en gång. Det tar ca 20-25 min från stan ut till oss. Men när det gått ungefär 10 min till så verkade det som om han skulle sluta andas. Vi fick panik. Jag sa åt mannen att ringa 112. Jag fick putta på pojkvännen några gånger, så andades han igen. Försökte få honom att andas lugnare andetag, men ingen kontakt. Ringde till föräldrarna igen och sa att ambulans var på väg och att det kanske var bättre att de åkte direkt till akuten i Lund. Så det skulle dom göra. Ambulansen kom. Men såfort ambulanspersonalen kom in i rummet insåg dom att pojkvännen hyperventilerade och att det kanske inte var något större fel på honom. Med stor pondus och kunnighet fick dom kontakt med honom och fick honom även att andas lugnare. Efter ganska lång tid andades han nästan normalt men hade väldigt ont över bröstet. Det bestämdes att han ändå skulle åka med in till akuten, dels för närmare undersökning och dels för att föräldrarna åkt dit. Mannen följde med ambulansen, jag och dottern efter i bilen. (Ska även tillägga att vi kom fram före ambulansen!!!????)
Allt slutade bra, Det var inget större fel på pojkvännen. Läkarna trodde på en kombination av stress och för lite sömn. Av det fick han tryck i bröstet och kände då att han inte kunde andas. Vilken uppståndelse det här var.
Ambulanspersonalen såg även väldigt bekanta ut. Jag kom på att jag sett dom på TV i programmet Livräddarna.
I onsdags var jag på bio. Hade fått biljetter till förhandsvisningen av filmen Försoningen med Keira Knightley av Metro Bostad. Filmen var sådär. Inte dålig men väldigt djup. Kvällen var mycket trevlig och avslutningen speciell. Tack för sällskapet!
Resten av veckan har varit mycket jobbig så jag tänker inte gå närmare in på det.
Men måste nu berätta om förra fredagen. Sån uppståndelse har vi inte ofta här i byn. Och händer det dessutom hemma hos oss, så blir det ännu mer spännande.
Äldsta dotterns pojkvän skulle sova över. Har han gjort några gånger, så det var inget konstigt. Jag gick o la mig ganska tidigt, mannen vid midnatt. Kl 4 på natten (eller tidig morgon) väcker dottern oss och säger att pojkvännen har svårt att andas. Va? Man är ju yrvaken den tiden. Jo, han fick knappt luft och det hade hållit på i ca 1 timme. Upp och kolla pojkvännen. Jo, han hade andnöd. Stor andnöd. Lät som astma eller något sånt. Var även svårt att få kontakt med honom, men vi fick fram att han inte hade astma eller allergi (jag tänkte ju på Ronja). Han hade dessutom jätteont i bröstet. Vi fick ringa hans föräldrar. Som knappt förstod vad vi sa (de är danskar och ringer man då mitt i natten....). Men till slut förstod dom och dom skulle köra ut till oss med en gång. Det tar ca 20-25 min från stan ut till oss. Men när det gått ungefär 10 min till så verkade det som om han skulle sluta andas. Vi fick panik. Jag sa åt mannen att ringa 112. Jag fick putta på pojkvännen några gånger, så andades han igen. Försökte få honom att andas lugnare andetag, men ingen kontakt. Ringde till föräldrarna igen och sa att ambulans var på väg och att det kanske var bättre att de åkte direkt till akuten i Lund. Så det skulle dom göra. Ambulansen kom. Men såfort ambulanspersonalen kom in i rummet insåg dom att pojkvännen hyperventilerade och att det kanske inte var något större fel på honom. Med stor pondus och kunnighet fick dom kontakt med honom och fick honom även att andas lugnare. Efter ganska lång tid andades han nästan normalt men hade väldigt ont över bröstet. Det bestämdes att han ändå skulle åka med in till akuten, dels för närmare undersökning och dels för att föräldrarna åkt dit. Mannen följde med ambulansen, jag och dottern efter i bilen. (Ska även tillägga att vi kom fram före ambulansen!!!????)
Allt slutade bra, Det var inget större fel på pojkvännen. Läkarna trodde på en kombination av stress och för lite sömn. Av det fick han tryck i bröstet och kände då att han inte kunde andas. Vilken uppståndelse det här var.
Ambulanspersonalen såg även väldigt bekanta ut. Jag kom på att jag sett dom på TV i programmet Livräddarna.
I onsdags var jag på bio. Hade fått biljetter till förhandsvisningen av filmen Försoningen med Keira Knightley av Metro Bostad. Filmen var sådär. Inte dålig men väldigt djup. Kvällen var mycket trevlig och avslutningen speciell. Tack för sällskapet!
Resten av veckan har varit mycket jobbig så jag tänker inte gå närmare in på det.
Kommentarer
Trackback
