.

Var och tränade på klubben igår. Jag och Linda och våra odjur, Ronja, Foppa och Lidas. Jag har sååååå svårt att åka iväg denna årstiden för träning på en lerig appell-plan med skum belysning. Jodå, vi i Svedala har egentligen riktigt fin belysning med flera starka strålkastare på höga stolpar. Men det räcker liksom inte till den här årstiden. Apport-dirigeringen skippar jag helt för att det oftast blir så att Ronja måste s ö k a efter apporten när hon går åt rätt håll för det är så många skuggor överallt. Rutan får man ju köra ändå, men egentligen inget jag vill för det är samma problem där. Vitringsapporten är samma sak. Kryp - usch, lägga hunden på en ganska lerig appell-plans trots att det inte regnar. Försöka hitta en plätt där det är mer gräs än lera.
Låter jag negativ? Jo, det är jag när jag ska träna på vintern. För många år sen bestämde jag mig att ha träningsuppehåll under de värsta månaderna på vintern, så det brukar bli så. Men just nu är jag ju så sugen på att tävla och de första tävlingarna kommer ju igång i mars och det betyder att vi måste vara helt redo inför dom. Och just brukstävlingarna finns det ju så få av här nere, så jag måste anmäla till varenda en för att ha en chans att komma med på några stycken. Och sen var det ju det här med DM i lydnad som går i april. Vill oxå vara med där.
Så träna måste vi, så är det bara. Hur trist det än är. Men jag har sagt nu att regnar det så skippar jag tisdags-träningen. Där går gränsen denna årstiden. Jag är ute så mycket i regn och rusk ändå, så en ännu kletigare appell-plan undviker vi då.

I alla fall, så tränade vi ju igår. När jag väl är där är det så himla kul. Ronja är så himla pigg och alert just nu så jag önskar nästan att det kunde dyka upp en tävling redan imorgon. Tränade först lite fritt följ, utan kommendering, där jag mest ville kolla positionerna. Körde mycket slalom, 8:or, cirklar, bakåt, sidan osv för att kolla följsamheten i alla gångarter. Ronja var skitduktig. Det var en av de första helt om som hon kom oerhört långt ifrån mig. Sen blev det skick till konen och rutan. Första skicket var Ronja så snabb så matte hann inte alls med när hon kom in i rutan, utan hon hann ut ur den på andra sidan innan jag reagerade. Vi gjorde om det från konen. Denna gången var jag med bättre och hon hamnade bra mitt i rutan. Mycket beröm o lek i rutan. Därefter körde vi skall och kryp. Gick bra både och. Sen var det dax för vittringsapporten. Linda la ut pinnarna och Lidas som är med för att träna passivitet satt och gnällde hela tiden. Ronja blev väldigt störd märkte jag, men hon har ju ändå stor erfarenhet av liv och rörelse på tävling. Men hon fixade inte pinnarna. Tog 2 olika som inte var min. Vi gjorde om det med nya pinnar. Linda la min pinne på samma ställe och denna gången fixade Ronja det med en gång. Varför ska det alltid behövas 2 gånger innan hon lyckas. Jag bad Linda lägga upp det så att pinnarna låg med ca 1 dm avstånd från varandra, alltså mycket närmare varandra än på tävling för att Ronja skulle se alla pinnarna på en gång när hon kom fram till dom. Vet inte om Lidas gnällande störde henne. Hon var ju så uppåt och kanske lite okoncentrerad ändå. Efter det körde jag en rak inkallning med mycket bra tempo. Körde rutan en gång till från andra hållet. Men det gick inte alls. Vi hade konen kvar i andra ändan och hon sprang mot den hela tiden och såg inte alls rutan. Körde från första hållet och det gick kanon. Beröm och slut med det momentet. Därefter fjärrdirigering med tonvikt på backligg. Gick bra. Flyttade sig lite i början på stå, men sen resterande stå/ligg gick bra. Sista momentet, som vanligt, var hoppet. Hade först hindret på 60 cm med godisskål långt bort på andra sidan hindret. Gick jättebra. Hon hoppade fint och sökte sig ut med en gång. Sitt på kommando och hopp tillbaka. Höjde hindret till 80 cm (5 cm under brukshöjden). Hopp ut gick jättebra, men det känns ändå som om hon är för nära när hon sätter sig, trots godisskål en bra bit ut. Måste sätta ut den ännu längre. Hopp tillbaka slog hon i, men annars okej.

Sen hjälpte jag Linda med Lidas o Foppa. Lidas skulle träna vitringsapporterna och vi diskuterade hur han bäst skulle fås att ta dom. Med godis runt om bryr han sig inte så mycket om pinnarna. Jag föreslog bara 2 pinnar, Lindas och en utan doft, och inte ha något godis. Det gick jättebra. Lidas använde sin nos hela tiden. Hoppas Linda kör på det sättet nu och inte skyndar på med fler pinnar för fort.

En lyckad träningskväll, trots lera, kyla och mörker. Mackor och te väntade när jag kom hem. Mmmmm.....!