.

Var och tränade Ronja på klubben igår. Fick hjälp av Linda och vi körde igenom hela elit-lydnadsprogrammet. Det gick bra. Ja, lite smått här och där. Men det kan vi fila på framöver. Vittringsapporten är väl bara det vi har stora problem med. Vet inte vad jag ska göra med det momentet. Förr gick det skitbra, vi fick ofta 10:a på det, men helt plötsligt (ja, för ett bra tag sedan) fick Ronja för sig att man skulle smaka på alla pinnarna innan man plockade upp rätt pinne! Och nu vet jag inte hur jag ska få henne att inte smaka på pinnarna. Har gjort allt (tycker jag), så när jag tränade hemma i måndags tänkte jag att nu får jag säga till henne. Och jag vet ju hur känslig hon är med sånt. Men när hon öppnade munnen vid fel pinne sa jag bara nej, lite lagom. Och vad hände? Nu vill hunden inte alls gå fram till pinnarna!!!! Igår när jag och Linda tränade så sprang hon ändå fram till pinnarna i bra fart, tog rätt pinne (öppnade munnen vid de andra pinnarna, men jag sa inget). Vi gjorde om momentet flera gånger och la ut fler och fler pinnar. Vid 5 försöket använde hon inte näsan utan sprang fram och bara tog en pinne i högen. Jag sa inget, hon kom fram med den till mig, jag sa bara loss och skickade ut henne igen för att leta efter rätt pinne. Men nej, det ville hon inte. Då kom hon ihåg hur äckligt det var när jag sa nej häromdagen och hon ville inte alls gå fram till pinnarna igen. Suck! Vad gör man.
Avslutade i alla fall momentet så att hon lyckades och med massor av tjo o tjim och godis.
Annars gick de andra momenten bra!

I söndags var jag en härlig promenad i skogen med Ronja och hon fick t.o.m ta sig ett dopp i Häckeberga sjön. Hon sprang jättemycket och var jättenöjd med tillvaron. Sen när vi kom hem fick hon hoppa vårt hinder. Var sen lite nervös att hon skulle börja halta. Men, peppar peppar, hon höll sig frisk. Kanske bara en tillfällighet eller oxå för att jag börjat ge glukosamin. Får se framöver.