.

..... varför går det aldrig hela vägen till ett uppflyttande till elit-klass???????
Tävlade högre klass spår igår igen med Ronja. Vi kom 3:a och blev än en gång bara godkända! Frustrerande!!!! Denna gången var det helt och hållet mitt fel. Det blåste halv storm här igår och spåren låg på öppna fält. Det började alltså inte så bra. När jag skulle släppa på henne på spåret i upptagsrutan fick jag ge 3 kommandon innan hon ens gick in i rutan. Hon ställde sig utanför för att äta gräs! Men när hon väl gick in fick hon upp spåret med en gång och gick åt rätt håll. Domarna gav 8/8. Trots storm hittade Ronja 6+1 pinne i spåret (missade alltså 1 pinne), så hon spårade kanon. Hon var dessutom i spårkärnan trots blåsten. Hörde att de andra hundarna hade flackat mycket fram och tillbaka, men inte Ronja. Det betyder att hon inte tog ut sig alltför mycket i spåret. Spåret klarades av på 16 minuter!
Sen var det uppletande. Usch, vårt sämsta moment. Vi har bara fått poäng på uppletandet en enda gång och då fick vi 5/5. Det är svårt att få höga poäng på uppletandet, så jag var glad bara vi fick mer än 5. Ronja jobbade kanon i rutan och hittade snabbt 4 föremål på kort tid. Domarna gav 10/10!!!!!! Högsta poäng. Ingen annan fick det och det är skitsvårt att få!!!! Jag var helt överlycklig, i extas. Det har varit ett sånt jobbigt moment för oss. Nu hade poletten trillat ner hos Ronja.
Nu började jag bli nervös och började tänka! Det är inte bra. Jag var så fruktansvärt nervös när vi gick in till lydnaden, så jag tror aldrig jag varit så nervös. Vid första momentet "platsliggning med skott" kunde jag inte ens stå upp där vi stod gömda. Fick sätt mig ner och mådde superdåligt.
Att jag blir så nervös är inte alls bra. Ronja är så himla känslig och kan känna sånt på hur långt avstånd som helst. Men vad gör man? Hur gör man? Jag har sällan problem med det och i alla fall inte så mycket som nu.
Sen körde vi lydnade och hon var ju inte som vanligt. (Eller det var väl jag som inte var som vanligt). Hon utförde allt, men det var inte alls bra. Hon kan allt mycket bättre. På krypet märktes det allra mest. Hon har ett mycket bra och lågt kryp i normala fall och gillar det momentet. Nu kröp hon några steg, stannade, skuttade fram, blev hög, halvreste sig upp (?????), jag fick ge dubbelkommando, hon kröp lite igen och halvreste sig igen!!!! Helt otroligt, det gör hon aldrig. Men jag vet att det var för att hon kände att det var något "fel" med mig. Hon är likadan hemma när hon vet att vi är arga på henne eller något sånt. Men vi lyckades få poäng på momentet ändå. Men vi fick alldeles för lite på alla moment. Sen kom hoppet, som vi haft så svårt för sen hon hoppade rakt in i hindret och skadade sig. Men hon hoppade ut, och jag började hoppas lite. Hon satt alldeles för nära hindret, så hon ville inte hoppa tillbaka. Noll poäng. Hade vi bara fått 5 där så hade vi klarat oss!!!! Och dessutom vet jag att hon kan hoppa fastän hon sitter så nära. Ronja kan i princip hoppa den höjden (85 cm) från stillastående. Men det var väl för att jag var så konstig. VARFÖR BLIR MAN SÅN??????? Nu måste jag ju på ytterligare en tävling. Varför kan inte allt få funka på samma tävling???
Jag är ju inte heller van vid att bli så nervös, så jag vet inte hur jag ska ta tag i det heller.
Nej, nu är det bara att tänka framåt, träna mer och ge järnet (och hoppas man kommer med på nästa tävling!).
Är du nyfiken på resultaten? Se här>>>

Igår kväll var vi utkörda från vårt hem av äldsta dottern. Hon skulle ha tjejfest för ett 10-tal vänner och vi fick inte vara hemma. Mannen och jag bestämde oss för att gå på bio och sen ut och äta. Vi gör så sällan sånt, så det kunde vara kul. Förutom att jag varit upp sen kl 5:30 och var supertrött.
Men vi kom iväg och såg den svenska filmen "Svarta Nejlikan" (med Mikael Nyqvist) som handlar om Sveriges ambassadör i Chile under Allende/Pinochet-tiden; Harald Edelstam, som räddade en massa människor från död och tortyr av Pinochet. Filmen var otroligt bra och mycket gripande. Jag hade inte en aning om vem Edelstam var, men han var en mycket modig man. Det som var mindre bra med filmen var att det endast talades engelska/spanska. Dvs, när "svenskarna" i filmen talade med varandra blev det på engelska istället för på svenska. Det tycker jag inte om. Varför fick dom inte prata svenska i filmen?
Men jag kan annars rekommendera filmen, den var jätte bra.

Sen blev det middag på Paddy's. Där är så mysigt och mycket god mat. Förra gången tog jag deras basilikalax med tagliatelle. Men nu var jag så himla sugen på deras omtalade hamburgare så jag var tvungen att ta den. 225 g färsbiff mellan 2 härliga, grillade brödskivor av grekisk typ. Supergott! Men alldeles för mycket. 225 g till lilla mig. Nä, jag kunde givetvis inte äta upp den. Men den var god. Den hemmagjorda pommesen var oxå mycket god. Vi fick inte komma hem förrän tidigast kl 24, så vi satt ett tag och bestämde oss sedan för en efterrätt. Jag var ju redan proppmätt, men efterrätterna såg så himla goda ut, så jag beställde en ändå. Det blev vit chokladmousse med kanderade nötter och lite bär. Åååååhhhhh, säger jag bara. Den var helt ljuvlig och jag förbannar mig fortfarande för att jag inte orkade äta upp hela. Idag vill jag ju ha den!!!!
Allt detta med lite vin till gjorde att jag blev super super trött. Fick ringa hem till dottern och fråga om vi fick lov (hihi) att komma hem tidigare om gick direkt in i sovrummet och inte störde sällskapet!
Det fick vi, så vi kom hem vid 23:30, då stupade jag i säng och somnade med en gång. Så tråkig man är, va?