Omväxling förnöjer
Det har varit en omväxlande helg. Både vad gäller väder och vänner. Kallt och regnigt har det varit mesta tiden. Ett riktigt hundväder skulle många kalla det, ändå är det inget kul att vara ute med hunden i det vädret.
I lördags skulle jag och Jenny åka och handla skor och byxor till henne. Tror det var sista gången. Nästa gång skickar jag henne själv. Hon provade säkert 15-20 par olika jeans innan hon hittade några hon var nöjd med. Efter att vi varit på JC och blivit hjälpta av en mycket serviceminded man och hon där provat ett 10-tal byxor, varav ett par passade, var snygga och allmänt föll henne i smaken, men färgen var fel, hittade försäljaren rätt storlek (efter mycket om och men) i samma modell, då var dom fula!!!!! Och det blev inga byxor alls på JC. Alltså, jag trodde jag skulle bli galen. Äldsta dottern har det aldrig varit såna problem att hitta kläder till. Nu handlar hon ju själv. Och tror att yngsta oxå får göra det framöver.
I alla fall var det skor-letande sen. Det gick inte bättre och vi fick åka hem utan skor till henne. Däremot var vi dagen efter ute igen och hittade skor (kryss i taket).
På lördag kväll skulle ett par kompisar till mannen komma hem till oss. Vi träffar dom väldigt sällan och det var säkert 2-3 år sedan senast. Alltså var det verkligen på tiden. När jag hade handlat mat och mannen städat därhemma, ringer dom och säger att en av dom blivit jättedålig när dom var ute och handlade. Trodde det var vinterkräksjukan. Jaha. Där stod vi med nystädat hus och mycket mat. Vad gör man. Vi ringde ett par vänner i Genarp som vi visste kunde vara sugna på att komma ifall de var lediga. Dom skulle precis sätta sig att äta när vi ringde. Lämnade maten och kom hem till oss. Eftersom dom oxå bor i Genarp, så gick dom hem till oss, trots att de bor i andra ändan av Genarp. Det tar ändå en 15 min att gå hem till oss. Vi hade en mycket trevlig kväll med god mat, vin och mycket att prata om. När det sedan var dax för återfärden (gången) för deras del, vräkte regnet ner. De väntade en stund, men det avtog aldrig. Så det slutade med att de sov över hos oss. Tack och lov var Pernilla inte hemma och de kunde använda hennes säng och bäddsoffa till sig, sonen och hunden.
Inte för att det gjorde något, men man planerar för en sak sen blir det något helt annat. Det är väl det som gör tillvaron trevlig och spännande.
Söndag förmiddag tillbringade jag i klubbstugan i Svedala. Det var Fixardag och stugan skulle städas och fräschas upp samt julpyntas. Vi hade faktiskt riktigt trevligt och fint blev det oxå. Hade Ronja med mig i bilen med tjockt täcke på så hon inte skulle frysa om den rakade magen. Tanken var att jag skulle ta en härlig skogspromenad efter fixen. Men det regnade, blåste och var allmänt oskönt ute. Så det fick bli lite träning istället. Hade för säkerhetsskull tagit med träningsväskan. Men det var inte så lätt att träna heller. Fingrarna blev stela, det blåste så konerna flög över planen, så det blev väldigt snabba skick till rutan, det var blött och lerigt i gräset och inget sunt för Ronjas bara mage. Men lite träning blev det och Ronja älskade det. Har ju inte tränat henne sen innan operationen och hon är så pigg och glad när hon får träna. Sen kom jag på att jag skulle lagt spår till henne, men det fick vara så för det var ett riktigt hundväder ute. Och jag är faktiskt ingen hund!
I lördags skulle jag och Jenny åka och handla skor och byxor till henne. Tror det var sista gången. Nästa gång skickar jag henne själv. Hon provade säkert 15-20 par olika jeans innan hon hittade några hon var nöjd med. Efter att vi varit på JC och blivit hjälpta av en mycket serviceminded man och hon där provat ett 10-tal byxor, varav ett par passade, var snygga och allmänt föll henne i smaken, men färgen var fel, hittade försäljaren rätt storlek (efter mycket om och men) i samma modell, då var dom fula!!!!! Och det blev inga byxor alls på JC. Alltså, jag trodde jag skulle bli galen. Äldsta dottern har det aldrig varit såna problem att hitta kläder till. Nu handlar hon ju själv. Och tror att yngsta oxå får göra det framöver.
I alla fall var det skor-letande sen. Det gick inte bättre och vi fick åka hem utan skor till henne. Däremot var vi dagen efter ute igen och hittade skor (kryss i taket).
På lördag kväll skulle ett par kompisar till mannen komma hem till oss. Vi träffar dom väldigt sällan och det var säkert 2-3 år sedan senast. Alltså var det verkligen på tiden. När jag hade handlat mat och mannen städat därhemma, ringer dom och säger att en av dom blivit jättedålig när dom var ute och handlade. Trodde det var vinterkräksjukan. Jaha. Där stod vi med nystädat hus och mycket mat. Vad gör man. Vi ringde ett par vänner i Genarp som vi visste kunde vara sugna på att komma ifall de var lediga. Dom skulle precis sätta sig att äta när vi ringde. Lämnade maten och kom hem till oss. Eftersom dom oxå bor i Genarp, så gick dom hem till oss, trots att de bor i andra ändan av Genarp. Det tar ändå en 15 min att gå hem till oss. Vi hade en mycket trevlig kväll med god mat, vin och mycket att prata om. När det sedan var dax för återfärden (gången) för deras del, vräkte regnet ner. De väntade en stund, men det avtog aldrig. Så det slutade med att de sov över hos oss. Tack och lov var Pernilla inte hemma och de kunde använda hennes säng och bäddsoffa till sig, sonen och hunden.
Inte för att det gjorde något, men man planerar för en sak sen blir det något helt annat. Det är väl det som gör tillvaron trevlig och spännande.
Söndag förmiddag tillbringade jag i klubbstugan i Svedala. Det var Fixardag och stugan skulle städas och fräschas upp samt julpyntas. Vi hade faktiskt riktigt trevligt och fint blev det oxå. Hade Ronja med mig i bilen med tjockt täcke på så hon inte skulle frysa om den rakade magen. Tanken var att jag skulle ta en härlig skogspromenad efter fixen. Men det regnade, blåste och var allmänt oskönt ute. Så det fick bli lite träning istället. Hade för säkerhetsskull tagit med träningsväskan. Men det var inte så lätt att träna heller. Fingrarna blev stela, det blåste så konerna flög över planen, så det blev väldigt snabba skick till rutan, det var blött och lerigt i gräset och inget sunt för Ronjas bara mage. Men lite träning blev det och Ronja älskade det. Har ju inte tränat henne sen innan operationen och hon är så pigg och glad när hon får träna. Sen kom jag på att jag skulle lagt spår till henne, men det fick vara så för det var ett riktigt hundväder ute. Och jag är faktiskt ingen hund!
Kommentarer
Trackback
