.

Ja, då var det dax igen. Man stiger upp i ottan fast kroppen säger "sova mer", går ut på motionstur med hunden 1 timme (jo, både jag och hunden motionerar den tiden), äter frukost, duschar, gör lunchpaket, stressar iväg till jobbet, svarar på hundra frågor om semestern (som ju regnade bort, vad är det att berätta om?), det ringer ringer och ringer. Man kollar igenom mailen, nåja det var inte alls så många som jag trodde skulle ligga där. Positivt överraskad! Dagen går, man stressar hem, träna hund, göra mat, äta, städa, tvätt, umgås med familjen och så rullar det på. Än så länge har vi ju inte börjat med trädgården men den ska klämmas in i schemat sen oxå. Hur kul är det? Nä, tacka vet jag att få vara hemma och fixa och dona alltid. Det hade varit underbart! Men nu lever ju jag i verkliga livet och där måste man jobba för att försörja sig. Och visst, jag har ett härligt jobb jag trivs med, härliga arbetskamrater, underbart hus och en underbar familj. Men......! Jag hinner inte med jobb i mitt liv, jag har så mycket annat som jag bör/ska/måste göra.
Ibland undrar man om livet ska gå ut på det här; jobb, jobb och jobb...? Men det är väl så det ska vara antar jag. Sen är det alltid tufft att komma tillbaka efter sin efterlängtade semester som tar slut alldeles för fort.
Men.... jag har lite att se fram emot. Vi har precis bokat en spa-resa till Polen i november. Ska bli underbart att få bli ompysslad, njuta av god mat, lyxigt hotell och en härlig avkoppling. Sen längra fram blir det antingen en skidresa eller möjligtvis en resa till ett varmare land lite senare nästa år. Det känns egentligen hemskt att planera så långt fram när man precis haft sin semester, men man måste ju ha något att se fram emot när höstrusket snart sätter in. Eller är det det som varit under min semester nu?