Hänt sen sist...
...mycket!
Kräftskiva med jobb i fredags. Jättekul och jättegott. Jag älskar ju kräftor och kunde ätit hur mycket som helst. Men sen har jag ju den otrevliga ovanan att prata. Svårt att då hinna skala kräftor, sörpla och äta samtidigt. Det blev en hel del, men kunde varit fler.
I söndags skulle jag och Ronja tävla bruksspår. Första tävlingen för höstsäsongen. Det var långt bort betyder upp urtidigt. Men har man lyckats komma med är man ju bara tvungen att åka dit. Och efter bara någon timme var det dax att åka hem igen. Ronja och jag var nämligen inte ute på samma spårtävling. Jag var på rätt tävling, Ronja var någon helt annan stans..... helt annan planet, tror jag! Okej, hon ska börja löpa vilken dag som helst och har varit mycket jobbig hemmavid när vi varit ute på promenad, men det har aldrig tidigare påverkat tävlandet. Men nu var hon så himla okoncentrerad och yr och varenda liten stubbe eller grästuva hon hittade skulle hon fram till och lukta och kissa på. Sen var hon av med spåret. Så höll vi på tills vi hittat 4 pinnar, sen var hon helt borta och hittade inget spår alls. Det var bara för mig att bryta tävlingen och åka hem igen. Usch inget roligt. Men sånt ska man väl oxå uppleva.
Nu har jag i alla fall bestämt mig - Ronja ska steriliseras. Och det snarast möjligt. I alla fall när tävlingssongen är slut.
På söndag kväll var vi inne i Malmö på årets Malmö Festival, den 23:e i ordningen. Vi var bara där en stund och tittade på Mike Watson och hans 60-talsband The Hittills i 60-tals tältet. Vilket ös dom hade. Massa goa 60-tals bitar spelade dom och några bitar från Mikes 80-tals tid med Little Mike & the Sweet Soul Music Band. Bra var det i alla fall.
Igår var vi inne på festivalen igen, då för att kolla på ett band i blues-tältet som spelar i Steve Ray Vahn's anda. Men nej, det var inte riktigt något för mig, däremot för maken. Men vi stannade bara en stund för att sen bege oss till Stora Scenen för att se Malmös stolthet; Nisse Hellberg. Numera spelar han ju inte med Wilmer X, utan har ett annat band där dom lirar 50-tals rock. Vilket ös dom hade och vilka duktiga musiker. Killen på stå-bas var oslagbar. Lite mat fick vi oxå i oss. Höjdaren var Poppers (friterade, ostfyllda jalapenos) och pannkakor med varm chokladsås från Malmö Chokladfabrik. Änglalikt. Poppers har jag saknat! Dom är så goda.
Ikväll blir det festivalen igen, då är det Timbuktu som äntrar Stora Scenen så jag och barnen åker dit för att se Malmös stolthet nr 2.
Kräftskiva med jobb i fredags. Jättekul och jättegott. Jag älskar ju kräftor och kunde ätit hur mycket som helst. Men sen har jag ju den otrevliga ovanan att prata. Svårt att då hinna skala kräftor, sörpla och äta samtidigt. Det blev en hel del, men kunde varit fler.
I söndags skulle jag och Ronja tävla bruksspår. Första tävlingen för höstsäsongen. Det var långt bort betyder upp urtidigt. Men har man lyckats komma med är man ju bara tvungen att åka dit. Och efter bara någon timme var det dax att åka hem igen. Ronja och jag var nämligen inte ute på samma spårtävling. Jag var på rätt tävling, Ronja var någon helt annan stans..... helt annan planet, tror jag! Okej, hon ska börja löpa vilken dag som helst och har varit mycket jobbig hemmavid när vi varit ute på promenad, men det har aldrig tidigare påverkat tävlandet. Men nu var hon så himla okoncentrerad och yr och varenda liten stubbe eller grästuva hon hittade skulle hon fram till och lukta och kissa på. Sen var hon av med spåret. Så höll vi på tills vi hittat 4 pinnar, sen var hon helt borta och hittade inget spår alls. Det var bara för mig att bryta tävlingen och åka hem igen. Usch inget roligt. Men sånt ska man väl oxå uppleva.
Nu har jag i alla fall bestämt mig - Ronja ska steriliseras. Och det snarast möjligt. I alla fall när tävlingssongen är slut.
På söndag kväll var vi inne i Malmö på årets Malmö Festival, den 23:e i ordningen. Vi var bara där en stund och tittade på Mike Watson och hans 60-talsband The Hittills i 60-tals tältet. Vilket ös dom hade. Massa goa 60-tals bitar spelade dom och några bitar från Mikes 80-tals tid med Little Mike & the Sweet Soul Music Band. Bra var det i alla fall.
Igår var vi inne på festivalen igen, då för att kolla på ett band i blues-tältet som spelar i Steve Ray Vahn's anda. Men nej, det var inte riktigt något för mig, däremot för maken. Men vi stannade bara en stund för att sen bege oss till Stora Scenen för att se Malmös stolthet; Nisse Hellberg. Numera spelar han ju inte med Wilmer X, utan har ett annat band där dom lirar 50-tals rock. Vilket ös dom hade och vilka duktiga musiker. Killen på stå-bas var oslagbar. Lite mat fick vi oxå i oss. Höjdaren var Poppers (friterade, ostfyllda jalapenos) och pannkakor med varm chokladsås från Malmö Chokladfabrik. Änglalikt. Poppers har jag saknat! Dom är så goda.
Ikväll blir det festivalen igen, då är det Timbuktu som äntrar Stora Scenen så jag och barnen åker dit för att se Malmös stolthet nr 2.
Kommentarer
Trackback
